Efter fem års a-kassegrundande doktorandutbildning i estetik visade det sig att min a-kassa, Akademikernas erkända arbetslöshetskassa (AEA), en av de största a-kassorna, inte vill veta av mig. Orsaken: jag frilansar som journalist och kritiker. Det är vanligt att doktorander som klarat av doktorandutbildningen går på a-kassa en tid.

Hade jag inte arbetat som journalist hade a-kassan varit positivt inställd till min ansökan om arbetslöshetsersättning. Den frilansande journalistiken framträder alltså som något som varken premieras eller ens erkänns som ett riktigt jobb.

Hade jag efter avslutad doktorandutbildning i stället för att ägna mig åt frilansbaserad journalistik undervisat på universitetet under säg två veckor hade a-kassan gett mig stöd. Detsamma gäller om jag haft något annat deltidsjobb där a-kassan kunde få information från min arbetsgivare att de haft ögonen på mig – bokstavligen talat. I de fallen hade jag fått a-kassa utbetalad för de dagar då jag inte arbetat och beloppet hade baserats på den inkomst som jag hade under doktorandtiden.

Den frilansande journalisten passar inte in i a-kassans förutbestämda mall där utfört arbete ska redovisas. Trots att detta är ett vanligt och vill jag påstå viktigt yrke i dagens Sverige. A-kassans mall för avklarat arbete kräver att den frilansande journalisten redovisar antalet arbetade timmar. Samt – och detta är avgörande – arbetsgivaren måste kunna verifiera att timantalet är korrekt. Tråkigt då att den frilansande journalistiska verksamheten inte ser sådan ut.

Den frilansade journalisten jobbar inte på det sättet – utan hemma, på kafé eller i en park. Så länge jag inte kan övervakas spelar det ingen roll att jag kan redovisa exakt vilka jobb jag gör: publikationsdatum, teckenlängd och arvode. Det är nämligen arbetsgivaren a-kassan litar på – denna anses trovärdigt kunna redovisa att jag suttit si och så länge och arbetat med en text, om jag gör det på plats, på redaktionen. A-kassan förstår alltså inte ens var den frilansande journalisten utför sitt jobb – på annan plats, inte på redaktionen.

A-kassans regler är med andra ord inte anpassade för hur arbetsmarknaden i Sverige i dag faktiskt fungerar. Den frilansande journalisten kommer överens med tidningen om att göra ett visst jobb för en viss summa. Timmar redovisas inte, de är ointressanta för redaktionen, och journalisten gör sitt jobb så snabbt som möjligt för att kunna ta nya jobb.

Men a-kassan vill inte basera sina utbetalningar på de arvoden jag kommer överens med tidningarna om och enkelt kan redovisa. I stället för att anpassa mallen efter verkligheten väljer a-kassan att avslå min ansökan om arbetslöshetsersättning och den a-kassegrundade tiden som doktorand klassas då som irrelevant.

Hade jag i stället fått ersättning baserad på min tid som doktorand minus den inkomst jag får som frilansande journalist hade jag kunnat klara mitt uppehälle och fortsätta att utarbeta ett journalistiskt kontaktnät.

I längden hade det inneburit att jag successivt kunnat skriva mer och till slut på egen hand kunnat klara mitt uppehälle. Så fungerar systemet för alla andra yrkesverksamma personer som under en tid tvingas söka arbetslöshetsersättning.

Det värsta är kanske den obehagliga och cyniska uppmuntran jag får när jag ringer den tjänsteman som skrivit under beslutet. Jag undrar om han har något tips om vad jag kan göra för att få ett mer positivt beslut: ”Du kan få a-kassa om du kan visa för oss att du slutar skriva.” Bara då, om jag ger upp min ambition att försöka förtjäna mitt uppehälle, kan jag få ersättning. Såhär kan det bara inte få vara i Sverige 2012!

Om det nu är timmar a-kassan envist vill ha redovisat, går det då att räkna om mina inkomster enligt någon tabell, undrar jag. Nej, någon sådan omräkningstabell finns inte för den frilansande journalisten – men hör och häpna – däremot finns de för skådespelare och musiker, berättar min a-kassa. Det är oklart varför vi behandlas olika inför lagen om arbetslösersättning. Men det gör vi uppenbarligen.

Jag begär omprövning, efter inrådan av en annan tjänsteman på samma a-kassa som menar att beslutet om arbetslöshetsersättning är en bedömningsfråga, vilket rimligen betyder att vissa frilansande journalister får ersättning och vissa andra inte. Något måste alltså kunna tippa vågskålen åt ena eller andra hållet, men ingen berättar exakt vad. Något måste det ju vara i en fungerande rättsstat, eller är a-kassans beslut godtyckliga?

Omprövningsbeslutet, visar det sig, står fast vid det tidigare beslutet: ej beviljad arbetslöshetsersättning. Orsaken: jag arbetar som frilansande journalist med allt vad det innebär om var jag sitter och arbetar och hur jag kan redovisa min arbetade tid. A-kassan är obeveklig.

Så mycket för arbetslinjen. Skulle det inte bli lättare att arbeta efter alliansens arbetsmarknadspolitiska åtgärder? A-kassan vill ju att jag slutar arbeta.

Jag har frilansat som journalist sedan 2004 och tänker inte sluta nu. Det har varit en kompletterande inkomstkälla under åren, och något som jag nu vill försöka arbeta med så att jag kan ha den som huvudsaklig inkomstkälla.

Om jag, som a-kassan vill, slutar skriva för att i stället ha chans att få arbetslöshetsersättning slussas jag tveklöst ut från arbetsmarknaden. Slutar jag skriva får jag inga meriter. Och utan meriter inga nya uppdrag.

Det står klart att det fria ordet begränsas effektivt av de regler som styr arbetslöshetsersättningen.

Rikard Ekholm

frilansande journalist och filosofie doktor i estetik vid Uppsala universitet

UNT 13/7 2012