Personalen på akuten och ledningen för Akademiska sjukhuset ska ha en eloge för den strålande insats de gjort i det nationella projektet ”Akut förbättring” vid Sveriges Kommuner och Landsting som syftar till att förbättra patientflöden på akutmottagningar.

Den 24 oktober hade jag förmånen att tillsammans med sjukvårdspersonal och politiker från hela Sverige lyssna till ”team Akademiska” som med engagemang, kunskap och energi berättade hur de arbetar för att förbättra vården och bemötandet på akuten. Det var en imponerande insats som möttes av stående ovationer. I över ett år har personalen arbetat intensivt trots besparingskrav, nedläggning av akutläkarprojektet och en tuff arbetsmiljö för att hitta lösningar som kan effektivisera och förbättra flödena i vården. Ett säkert och tryggt patientomhändertagande har varit ledstjärnan i deras arbete. Min förhoppning är att denna goda insats och engagemanget från personalen på akuten ska ges utrymme att växa och få ringar på vattnet eftersom arbetet är ovärderligt för Akademiska och patienterna.

Det allvarliga är att denna insats är chanslös så länge akutens problem betraktas som ”akutens problem” och inte Akademiska sjukhusets eller landstingets. Akuten är nämligen ett kugghjul av flera där alla delar måste snurra för att vården ska säkras och patienterna få rätt vård i tid.

För närvarande är 85 vårdplatser på sjukhuset stängda på grund av svårigheter att nyanställa och behålla erfaren personal. Detta är allvarligt och påverkar hela sjukhuset men framför allt personalen på akuten som hur de än beter sig inte kan lägga in patienter. Som förtroendevald politiker ser jag allvarligt på denna situation. Att komma tillrätta med vårdplatsdimensioneringen är avgörande eftersom överbeläggningar och utlokaliseringar är en indikation på obalans och kan enligt Socialstyrelsen leda till vårdskador och bli en patientsäkerhetsrisk, särskilt när överbeläggningar börjar betraktas som ett normaltillstånd.

Landstingets revisorer har nyligen riktat skarp kritik mot den politiska styrningen och uppföljningen av vårdplatserna på sjukhuset och konstaterar att den inte är ändamålsenlig.

De politiska målen är i vissa fall för detaljerade och orealistiska och det saknas behovs- och prioriteringsdiskussioner för dimensioneringen av verksamheterna samt en långsiktig planeringshorisont i budgeten. Revisorerna lägger ansvaret på Landstingsstyrelsen, Produktionsstyrelsen, Hälso- och sjukvårdsstyrelsen och sjukhusledningen att agera gemensamt. Denna uppmaning måste tas på allvar.

Vivianne Macdisi
landstingsråd (S)

UNT 7/11 2013