För oss kristdemokrater är omsorgen om äldre och vårdbehövande en grundbult i samhällsgemenskapen. Hur värdigheten inom äldreomsorgen prioriteras är dessutom en värdemätare på tillståndet i vår kommun.

Tyvärr har de senaste årens vänsterstyre rest många frågetecken kring prioriteringarna inom äldrevården. På äldrenämnden i början av sommaren presenterades siffror på hur kostnaden för särskilda boenden för äldre skenar, ett resultat som delvis beror på den omfattande kommunaliseringen av fristående äldreomsorg. Bara under 2018 återtogs 9 äldreboenden i egen regi. I kombination med Socialdemokraternas experiment ”heltid som norm”, där all personal tvingas till heltidsanställningar, ger detta ökade kostnader. I och med att båda åtgärderna varit politiska beställningar har inte heller ordentliga konsekvensutredningar gjorts.

Inom hemtjänsten är det ekonomiska resultatet bättre än budget, något som skulle kunna sägas vara en positiv signal, men det ger också upphov till frågetecken. Finns det inte en risk att neddragningar inom hemtjänsten ger större behov av vård och fler inläggningar på särskilt boende?

I rapporten R), en resultatjämförelse med liknande kommuner från december 2018, framträder framträder en mycket oroande trend för hemtjänsten i Uppsala.

Antalet hemtjänsttimmar som beviljats har sjunkit med hela 11 per person och månad mellan 2014 och 2017 – 45 till enbart 34 timmar. Det är inte utan att man undrar över grunderna för denna kraftiga neddragning, och vad det betyder för den enskilda brukaren?

Neddragningen borde ha inneburit sjunkande kostnader. Tvärtom ser vi att kostnaden under samma tid har ökat från 240 000 till 250 000 kronor per person. Hur kan det komma sig att det kostar mer att göra mindre? I samma rapport sägs att omsorgs- och serviceutbudet i Uppsala har sjunkit från 70 procent till 50 procent mellan åren 2016 och 2017. Vad betyder det?

Hemtjänsten och hemsjukvården fyller en viktig funktion att förebygga dyra inläggningar på särskilda boenden, och att vara en förlängd arm för insatser ordinerade av läkarna på vårdcentralen. För oss kristdemokrater är utgångspunkten att alla äldre som behöver hjälp i sitt hem också ska få det. Det kan handla om alltifrån livsviktig medicinering, till hjälp med tvätt och städ.

Personer som inte får den omsorg de behöver löper en större risk att drabbas av exempelvis undernäring, men också av oro och ångest. Att bevilja människor den hemtjänst de behöver är således inte bara viktigt ur ett moraliskt perspektiv, utan också ur ett rent ekonomiskt perspektiv eftersom utebliven omvårdnad kan leda till en försämrad hälsa som kräver mer vårdresurser.

Det är också viktigt att kunna välja vem som kommer in i våra hem för att hjälpa till med den mest privata omvårdnaden. Kristdemokraterna införde under vår tid vid styret LOV i hemtjänsten – lagen om valfrihetssystem. Det är en viktig utgångspunkt att det är brukaren som ska vara den som styr utföraren, inte tvärtom. Självbestämmandet kring vem som ska hjälpa våra föräldrar, syskon och makar med duschning måste säkerställas. Särskilt bör frivilligorganisationers och anhörigas roll tas i beräkning.

Tyvärr har även där utbudet snörpts åt så att det i praktiken är det omöjligt för nya utförare att etablera sig i Uppsala kommun. Man måste nämligen bedriva enbart service i flera år innan man kan få tillstånd att bedriva hemsjukvård – och nästan alla äldre som får service har även hemsjukvård. Tydligen vill det politiska vänsterstyret ha så få utförare som möjligt - helst kommunala och om det är privata företag bara stora etablerade koncerner.

Ett annat problem är den otillräckliga ersättningen för landsbygdsservicen, vilket gjort att en stor aktör helt lämnat landsbygden och andra anstränger sig för att inte tvingas ta emot brukare som bor utanför Uppsala. Här kunde man fundera på att göra en begränsad LOV för bara Uppsala stad, och se över möjligheten att bedriva verksamheten i resten av kommunen genom exempelvis områdesansvar.

Det är också viktigt att ta vara på signalerna som kommer in från de äldre själva, exempelvis när de hör av sig till seniorguiden (som KD infört), eller vid de uppsökande hembesöken för alla över 80 (som KD också infört). Ensamhet är ett gissel för väldigt många äldre, och här kan man hitta samordningsvinster med träffpunkter, frivilligorganisationer och förskolor som kan nå äldre på ett mycket bättre sätt än kommunens hemtjänst. Det är även viktigt att färdtjänsten fungerar och vi driver på för att överföra ansvaret till Region Uppsala, som har ansvar för övrig kollektivtrafik.

Sammanfattningsvis är det flera saker som behöver göras för att vända utvecklingen åt rätt håll.

För det första behöver vi lyfta upp behovet av en fungerande hemtjänst som når alla som behöver den. Detta för att förebygga dyra inläggningar och ge våra vårdbehövande äldre den service de förtjänar.

För det andra behöver vi se över ersättningssystemen inom äldreomsorgen. Det är inte trovärdigt att ha tre ersättningsformer inom särskilda boenden. För hemtjänsten behöver områdesindelningen ses över i syfte att underlätta och effektivisera personalens jobb.

För det tredje måste vi fortsätta utveckla kvaliteten i servicen som de äldre medborgarna får genom hemtjänst och hemsjukvård. Vi ska absolut ha en effektiv service med låga kostnader, men besparingarna får inte gå ut över kvaliteten. Här är samverkan med Region Uppsala, och mellan hemtjänst, korttidsvård och äldreboende viktig för att ge mest effekt för de pengar vi lägger på äldreomsorgen.

Det är bra med jämförelser med andra kommuner. Här behöver vi använda de iakttagelser som kommer in som underlag att utveckla omsorgen i Uppsala. Bara ett exempel är Västerås som inte ligger långt från Uppsala och är föredömen när det gäller smarta IT-lösningar och kostnadseffektivitet. Tyvärr är det uppenbart att sedan KD lämnade styret av Uppsala för fem år sedan har äldrefrågorna prioriterats ner till förmån för stadsbyggnad och miljö.

Jonas Segersam

Kommunalråd (KD)

Margit Borgström

Äldrenämnden (KD)

Victor Landing

Äldrenämnden (KD)