I Sverige finns röster som argumenterar för att det skulle gynna miljön och klimatet om vi minskar vår produktion i det gröna näringslivet. Att vi som lever och verkar på den svenska landsbygden skulle föda upp färre köttdjur, producera mindre mjölk och minska vår produktion i skogsbruket. Det är ett snävt och självcentrerat synsätt som i det globala perspektivet leder till negativ påverkan på både klimat och miljö.

Tvärtom borde Sverige bidra till en ökad global balans när det gäller jordens biologiska kapacitet genom att använda det vi får från jord, skog och vatten mer. Jordens befolkning blir allt större och därmed ökar efterfrågan på jordens resurser. I dag finns 7,3 miljarder människor på jorden. År 2100 tror FN att vi är 11,2 miljarder. Den utvecklingen ställer högre krav på att vi hushållar med jordens resurser men också på att de tas fram på ett långsiktigt hållbart sätt, så att vi inte överskrider det som planeten har förmåga att ge oss.

Hela 80 procent av jordens befolkning bor i områden som förbrukar mer resurser än vad samma område långsiktigt kan producera. Det innebär att i dessa områden överutnyttjas den biologiska kapaciteten. En femtedel av jordens befolkning, 20 procent, bor i områden som är i jämvikt, eller som till och med producerar under den långsiktigt möjliga nivån. Sverige är ett sådant område. Det betyder att vi i Sverige kan och bör ha fler djur för mjölk och kött, använda tillväxten i skog och på åker mer än vad vi gör idag, och på så sätt bidra till den globala balansen.

Artikelbild

| Svensk skog. Svenskt skogsbruk har miljö- och klimatfördelar i ett globalt perspektiv, skriver Helena Jonsson.

Det här är givetvis inget argument för att vi själva ska konsumera utan eftertanke. En del av vår konsumtion påfrestar andra länders miljö negativt, och även vår egen. Men när vi inte gör det vi kan och nyttjar de resurser vi har på ett hållbart sätt, sparar vi inte på jordens resurser. I stället betyder det att en större del av de resurser som förbrukas, produceras i områden där effekterna på miljö och klimat blir betydligt mer omfattande och allvarliga. Omvärlden kommer att fortsätta att efterfråga mjölk och kött. Produceras det inte här sker det någon annanstans, inte sällan med betydligt sämre villkor för djuren och miljön.

I Sverige är det dessutom ett problem för den biologiska mångfalden att jordbruksmark växer igen och beskogas. Jordbruksverket skriver i utvärderingen av miljömålet ”Ett rikt odlingslandskap” att: ”Grundläggande för att nå miljökvalitetsmålet är att det även fortsättningsvis finns jordbruk i hela landet”. I andra länder är det ofta tvärt om – jungfrulig natur bryts upp för att producera mat, vilket utarmar deras biologiska mångfald.

Liknande resonemang gäller för skogen. Omvärlden behöver trä som råvara men får vi inte förutsättningar att producera träråvara i Sverige kommer den framställas någon annanstans. Kanske på en plats där man inte återplanterar och sköter sina skogar på ett uthålligt sätt.

Sverige har idag friska växande skogar där mängden lövträd och gammal skog ökar. Eftersom vi lärt oss att sköta skogen bättre och inte avverkar i samma takt som den växer, får vi hela tiden mer skog. I dag har vi dubbelt så stort virkesförråd som vi hade för 100 år sedan. När svenskt trä ersätter andra material, som plast, betong och fossil energi, är det bra för miljön och för klimatet. Likaså när vi exporterar skogsprodukter. Svenska skogsprodukter ersätter nästan alltid något som är mindre hållbart. Att då fortsätta att begränsa hur våra skogsbönder får ta hand om sin skog ökar den globala obalansen.

Visserligen är vi glada att regeringen har tagit initiativ till ett samverkansprogram som ska stärka svensk konkurrenskraft samtidigt som vi klarar målen för hållbar utveckling. Men det måste bli verkstad.

Det är ironiskt att dagens många regleringar och begränsningar av det gröna näringslivet ofta motiveras med miljöargument när sanningen är den att politiken, sett ur ett globalt perspektiv, i stället riskerar att skada miljön. Det är upp till var och en hur mycket mjölk och kött man vill konsumera men det är direkt kontraproduktivt och gynnar inte jordens klimat att minska svenskt jord- och skogsbruk. I debatten om kött, skog och klimat måste vi lyfta blicken eftersom vi alla samsas om jordens resurser.

Med en växande världsbefolkning finns i nuläget inget som talar för att världens resursbehov kommer att minska. Därför är det viktigt att produktionen sker där resurserna används på det mest hållbara sättet. Sverige har dessa förutsättningar till skillnad från stora delar av den övriga världen. Vi jobbar varje dag – 365 dagar om året – med djuren, skogen och åkern. Låt oss bidra.

Helena Jonsson

förbundsordförande LRF