Det räcker inte! Det är det tydliga budskapet från Mälardalsrådet och hela regionen. Även om Trafikverket i förslaget till nationella plan gör stora satsningar på järnväg och väg så har vi i det arbete jag deltagit i inom Mälardalsrådet konstaterat att det inte räcker för de behov som finns i vår region.

För mig är det naturligt att se till de behov som kollektivtrafiken har. Redan i dag finns det stora problem med att klarar den pendling som finns i regionen. Vi ser också att det finns en efterfrågan på framför allt ökade tågförbindelser. Den långsamma utbyggnaden av kapaciteten på Mälarbanan och Ostkustbanan är tydliga exempel på hinder för länens utveckling.

När allt fler bosätter sig och arbetar i regionens större städer leder till stora behov av ökad kapacitet på banorna för pendling till Stockholm, men också mellan regionens större städer. Från länen i Mälardalsrådet är vi beredda att möta behoven och öka trafiken, men då krävs att också att kapaciteten ökar och vi kan använda den kapaciteten för regional pendling.

Ett exempel på att vi från regionen är beredda att öka trafiken är den förlängning av SL-pendeln till Uppsala, den utökade trafiken till Tierp och Gävle och den nya Upptågettrafiken till Sala via Morgongåva och Heby som skedde från och med årets tidtabell.

Bara genom det nya Upptåget till Heby och Sala ökade kollektivtrafikresandet i det stråket omedelbart med 30 procent.

Vi har från andra delar av Upptågetsystemet sett att fler avgångar och ytterligare stationer leder till fortsatta kraftiga resandeökningar. Idag sätter tyvärr infrastrukturen stopp för utökningar på Dalabanan och de insatser som finns i den nationella plan som Trafikverket presenterat räcker knappast för att åstadkomma det utbud som behövs.

Inte heller när det gäller infrastruktur för gods räcker det som Trafikverket presenterat. Planförslaget löser inte näringslivets behov av transporter och effektiva godsstråk. Kapacitetsutredningen visar tydligt att behoven av ökad kapacitet på järnväg är betydligt större än de åtgärder som föreslås i planen. Exempel på viktiga stråk där kapacitetsbristerna kommer att vara större 2025 än 2014 är godsstråket genom Bergslagen norr om Mälaren och Västra Stambanan

Det är inget tvivel om att alliansregeringens politik när det gäller infrastruktur innebär ett lyft för Sverige. Äntligen har man börjat satsa också på nödvändigt drift- och underhållsarbete. Det börjar nu också bli allt vanligare att störningarna i tågtrafiken beror på att något byggs nytt eller förbättras, snarare än att något gått sönder.

Men det är också tydligt att vi behöver satsa mer på utbyggnad av infrastruktur. Ett sätt är att se utbyggd infrastruktur som de investeringar i framtiden som de är och helt enkelt låna för att kunna genomföra investeringarna. Ett annat vore att använda de pengar staten får in från försäljning av statliga företag för att investera i infrastruktur. Staten har nyligen sålt hela sitt kvarvarande innehav i banken Nordea. Det är klokt, staten ska inte äga banker.

Men i stället för att pressa ned en av EU:s lägsta statsskulder ännu lägre, borde de dryga 20 miljarder som staten fått in användas för att betala av på den infrastrukturskuld som tidigare regeringar byggt upp under decennier. 20 miljarder i ytterligare infrastrukturinvesteringar skulle ha stor betydelse för pendlare och näringsliv i hela Mälardalen och därmed för tillväxten i hela Sverige.

Johan Örjes
landstingsråd (C)
UNT 2/10 2013