Han kommer glidande utför rullbandet på shoppingcentret och tas emot som en superstar. Medan han svarar på UNT:s frågor signerar han vänligt autografer och låter sig leende fotograferas med mysande väljare. Alexander Stubb är Finlands utrikesminister. Han sitter inte i riksdagen men kan nog kallt räkna med att bli invald i dag. Han är ung (43), sportig, verbal och magnetisk – man talar om ”stubbeffekten”. När han kampajar i gallerian i Espoo utanför Helsingfors ett par dagar före valet skiner han i kapp med solen. Dels kan det bli första gången i Finlands historia som hans parti Samlingspartiet blir störst – de hade 21, 2 procent i fredagens opinionsmätning. Och dels går det inte längre så bra för de nationalistiska populisterna Sannfinländarna (15,4).

Stubb halar upp handspriten mellan handskakningarna. Och nog tvår han sina händer allt. Men det går att läsa mellan raderna. Då alla de större partierna utom De Gröna sagt sig beredda att ta in populistpartiet Sannfinländarna i regeringen har förklaringen varit att ”luften går ur” dem då – för de har inget att komma med. Så var fallet med föregångaren Landsbygdspartiet, vars andel av rösterna sjönk från 18 till 2 procent mellan 1972 och 1975. Som en finländsk journalist sa: så brukar vi ”krama ihjäl” dem.

Stubb vill absolut inte yttra sig om en framtida regerings sammansättning – så gör man inte i Finland. Där är man diplomatisk/pragmatisk fram till regeringsförhandlingarna. Än så länge finns bara ”mentala block”. Stubb utesluter ingen lösning. Han säger exempelvis att han ”älskar” Socialdemokraterna. Och att Sannfinländarnas ledare Timo Soini är en ”trevlig figur”. Dock kanske inte hans parti, tillägger han. Så när Stubb säger att han visserligen tyc­ker om att kramas, ”men int vill krama ihjäl nå’n”, ja, då menar ju han att han inte vill se Soini i regeringen.

Den finländska kompromisstraditionen, där partier utan ideologiskt släktskap kan regera ihop i åratal, ska härledas till tiden då Finland hade Sovjetunionen att ta hänsyn till i sin inrikespolitik. I dag har Samlingspartiet precis som svenska Moderaterna breddat sig mot mitten och blivit ett ”bättrefärdsparti”. Det är inte omöjligt att vi åter kan få se dem regera med Social­demokraterna, SDP – i stället för med Centerpartiet – trots SDP:s trista EU-opportunism. De är verkliga Europavänner innerst inne, säger Stubb, som själv brinner för ett modernt, internationellt och öppet Finland.

Det finländska valet i dag är en öppen fråga och blir lätt sensationellt vad som än händer. Möjligen törs man ändå gissa att Finlands nästa statsminister heter Jyrki Katainen.