Budgetsäsongen i riksdagen är nu slut. I vanlig ordning har våra politiker tävlat om att bjuda över varandra i satsning efter satsning och det verkar inte finnas någon hejd på alla de områden som tycks behöva mer pengar. Det har utlovats mer pengar till försvaret. Till skolan. Till hemlagat potatismos i äldreomsorgen. Till CSN-lån för körkort. Fler poliser. Laddstolpar för elbilar. Grönområden. Glasögon till barn. Listan tycks aldrig ta slut.

Politiker talar gärna vitt och brett om vad de vill spendera väljarnas pengar på, men desto mer sällan om var de skulle kunna tänka sig att spara pengar. Det är olyckligt. Minst lika viktigt som att veta vad man vill satsa mer på är att veta var man vill vara återhållsam. Skattepengar är nämlingen ingen oändlig resurs och tillhör från början inte politikerna utan medborgarna.

Liberala ungdomsförbundet tycker det är hög tid att avskaffa CSN-bidraget och ersätta det med utökad lånedel, vilket enligt riksdagens utredningstjänst hade sparat 13 miljarder årligen. Även efter det skulle Sverige erbjuda ett av världens mest generösa system för högre utbildning med helt avgiftsfria studier och möjligheten att låna hundratusentals kronor till subventionerad ränta.

Argumenten för det är flera. CSN-bidrag innebär i praktiken omfördelning från vad som i folkmun kallas för vanliga arbetare till blivande akademiker. Det är inte rimligt att industriarbetares och undersköterskors skattepengar används för att finansiera bidrag till framtida jurister och läkare. Valet att studera på högskola är en investering, och kostnaden för denna investering bör i större utsträckning bäras av individen själv och inte av skattebetalarna.

Dessutom leder en större del egen finansiering av studierna till mer eftertänksamhet eftersom de ekonomiska incitamenten att hoppa på en utbildning bara för bidragets skull försvinner. Man kämpar mer för att klara av studierna på kortare tid, och de utbildningsplatser som finns går till mer motiverade studenter. Med högre grad av egen finansiering kommer också större krav på eget ansvar, vilket är positivt. Vi är i dag ett av de länder i världen där vi tar vår högskoleexamen vid högst ålder.

Utöver det egna ansvaret är det dags att på allvar börja diskutera statens utgifter. Sverige har idag världens högsta marginalskatt, vilket gör att många får betala över 60 procent i skatt på den sista hundralappen de tjänar. Det är skadligt för vår konkurrenskraft, och skickar signaler om att hårt arbete och lång utbildning inte lönar sig. För att kunna sänka skattetrycket behövs offentliga besparingar göras. Liberala ungdomsförbundet presenterade därför förra veckan en rapport, 100 miljarder, (http://www.luf.se/luf-rapport-100-miljarder) där vi visade hur 100 miljarder kronor kunnat sparas i statsbudgeten varje år – pengar som förslagsvis kunnat användas till att sänka skatten på arbete.

På grund av vårt höga skattetryck finns det flera jobb det idag inte är lönsamt att utbilda sig till. OECD har i flera rapporter konstaterat att vi är ett av de länder i världen där högre utbildning lönar sig sämst. Det är inte gynnsamt för Sverige som kunskapsnation, och det är inte gynnsamt för de individer som väljer att satsa på vidareutbildning och att anstränga sig hårt.

När vi trots världens högsta marginalskatter inte klarar av att ge polis och försvar de resurser de behöver, och dessutom känner oss tvingade att införa samma migrationspolitik som Ungern, är det dags att fundera över hur våra skattepengar egentligen prioriteras. Var borde egentligen statens ansvar sluta och individens eget ansvar för sitt liv och sina val ta vid?

Liberala Ungdomsförbundet tycker att CSN-bidraget ligger på den sida som individen själv borde ta ansvar för. För politik handlar om prioriteringar. Istället vill vi satsa på sänkt skatt på arbete, ett starkare försvar och en mer generös migrationspolitik än Ungern.

Max Sjöberg

Andre vice ordförande Liberala ungdomsförbundet

Filip Jovicic

Ordförande Liberala Ungdomsförbundet Uppsala