Snart kommer värdlandsavtalet att behandlas av Sveriges riksdag. Avtalet godkändes i all hast av den borgerliga regeringen strax innan riksdagsvalet 2014 men kräver ett riksdagsbeslut för att gälla.

Värdlandsavtalet ger Nato tillgång till vårt territorium, vilket kan betyda kärnvapen på svensk mark. I avtalet sägs inget om förbud mot kärnvapen. Nato får dessutom möjlighet att upprätta baser i landet och inleda krigsoperationer i tredje land, därtill begära svenskt stöd till verksamheten utomlands.

Detta medför direkta risker för vårt land i händelse av krig vilket bland annat före detta UD-tjänstemannen Lars Lönnback påpekade i DN (16.9.15)

Riksdagen får nu besluta om avtalet. Tillägg och förbehåll kan tillkomma men avtalet kan ändras i efterhand. Ett moment 22 som bara kan uteslutas genom att förkasta avtalet i dess helhet.

Blir värdlandsavtalet ett faktum skulle det innebära att vi aktivt bidrar till att öka den säkerhetspolitiska oron i vår region.

Vi riskerar att i än högre grad bli underordnade USA:s hållning i utrikespolitiska frågor. Det mest oroande är dock att kärnvapenhotet mot vårt land blir en realitet. Nato har kärnvapen som en integrerad del av sin militärstrategi. Om Nato skjuter fram sina positioner i Östersjöområdet så kommer Nato:s motståndare att öka sin militära närvaro och verksamhet i regionen.

I tvåhundra år har Sveriges politik gått ut på att vara alliansfritt i fredstid med sikte på neutralitet i krig. Det har varit en framgångsrik politik som hållit oss utanför världskrigen och stormaktskonflikter. Alliansfriheten har därför haft djup förankring i folkviljan. Visserligen har Sverige tullat på dessa principer i fallet Afghanistan och Libyen. Insatserna där kan dock knappast användas som argument för ett närmande till Nato med tanke på den humanitära och politiska katastrof de bidragit till.

Det finns de som jämför Nato-medlemskap med en brandförsäkring. Branden ska då föreställa ett ryskt överfall mot Sverige. Dock,det finns ingen seriös säkerhetsforskare som ser någon risk för att Ryssland skulle attackera just Sverige. Sverige tillhör inte Rysslands intresseområde som Ukraina.

Därtill är Natos militära kapacitet så totalt överlägsen Rysslands att det skulle innebära ryskt självmord. Natoländerna står för över 50 procent av världens militärutgifter att jämföra med Rysslands fem procent.

Natoanhängarna använder ofta fulgreppet att anklaga dess kritiker för att spela den ryska makten i händerna. Det är buskpropaganda. För ett neutralt alliansfritt land är det inte frågan om antingen eller. Stater har inga vänner, bara intressen. Det gäller även den lilla staten. Sverige bör akta sig för beskyddare.

Nato är ingen organisation mellan jämbördiga parter. Den domineras helt av USA. Nato har aldrig under sin historia haft annat än en amerikansk befälhavare. Sammanslutningen är i högsta grad ett instrument för USA:s utrikespolitik. Ty som ambassadören Karl-Erik Norrman skrev i SvD (10.9.15) ”En huvudorsak till dagens kaos i Mellanöstern är Georg W Bushs invasion i Irak 2003. Priset för denna krigsförbrytelse betalar tyvärr inte Bush själv utan hela regionen, ja hela världen.” Följden förutom söderslagna civilisationer har blivit den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget

Värdlandsavtalets förpliktelser ökar risken för att vi vid en fortsatt eskalering av motsättningarna dras in i en stormaktskonflikt om kontrollen över oljetillgångar och strategiska maktsfärer.

Vi kan inte tillåta att alliansfriheten undanröjs med samma politiska lättsinne som värnpliktsförsvaret. Trots detta har Sveriges regeringar stegvis närmat sig Nato med partnerskapsavtal, deltagande i Nato:s snabbinsatsstyrka och värdlandsavtal. Svenskt territorium har upplåtits som övningsfält. Bara under förra året hölls ett antal Nato-övningar med svenskt deltagande som till stor del förlagts intill Rysslands gräns.

I folkets intresse måste vårt land återgå till sin traditionellt officiella linje av internationell nedrustnings- och avspänningspolitik. Sverige bör arbeta med att främja internationella kontakter om fred och säkerhet.

Ryssland är förvisso en stormakt som slår vakt om sina intressesfärer. Den stora faran för Sverige är dock inte Putin utan de penningstarka krafter som med mediernas hjälp vill avskaffa de sista resterna av freds och neutralitetspolitiken.

För Sveriges fred och säkerhet måste riksdagen säga nej till Värdlandsavtalet.

Hans Johansson (KP)

Mario Sousa (KP)

Lenita Åberg (KP)