Krister Andrén svarar tre kommunister (UNT Debatt 5/3) om värdlandsavtalet. Man behöver inte vara kommunist för att se riskerna för Sveriges och Nordeuropas säkerhet om Sverige ratificerar detta avtal. Hans Blix, Maj-Britt Theorin, Pierre Schori och Thage G Petersson till exempel är alla konsekventa motståndare till både Värdlandsavtalat och svenskt Natomedlemskap.

Andrén försöker få deras kritik att framstå som kommunistisk (rysk) desinformation. Men frågan är vem som i detta meningsutbyte glider på sanningen?

Andrén påstår att värdlandsavtalet inte innebär att … 1) Nato ges tillgång till svenskt territorium, 2) Nato fritt kan införa vare sig personal eller materiel på svensk mark, 3) Nato ges möjligheter att upprätta baser i Sverige, 4) Nato ges möjligheter att inleda krigsoperationer i tredje land från svensk mark, 5) Nato ges möjligheter att begära svenskt stöd till verksamhet i andra länder, 6) kärnvapen kan placeras på svensk mark.

Men något måste saknas här. För, någon skillnad måste det rimligen vara med eller utan avtal. Vad är det annars för mening med detta avtal?

Andrén har formellt rätt i att Värdlandsavtalet inte ger Nato oinskränkt rätt på de sex punkterna. Men med avtalet på plats underlättas för Nato och för svenska myndigheter att medge att ”militär personal och materiel från andra Natoländer […] ska få bedriva olika former av verksamhet på svenskt territorium” (Andréns ord) – utom demokratisk kontroll och i praktiken ge Nato kraftigt ökad rörelsefrihet i Sverige.

Andrén påpekar vidare att försvarsminister Peter Hultqvist (S) tydliggjort att avtalet inte berör frågan om kärnvapen. Inte heller detta är formellt lögn, men trots allt en vilseledande osanning.

I avtalets paragraf 2:1 klargörs att avtalets syftet är att fastställa hur det ska gå till vid ”upprättandet av baseringsområden” för Nato på svensk mark, vilket självkärt innebär att Natos operationer i Sverige kommer att bedrivas enligt Nato-doktrin, som också öppnat för så kallade Preemptive wars – förebyggande krig – mot vem som helst, i vilken del av världen som helst och förstås med kärnvapen.

Att ”kraftigt förenkla” för Nato på svenskt territorium med Värdlandsavtalet med bevarad alliansfrihet är en omöjlighet. Förstår inte dessa herrar att det här riskerar att förvandla Sverige till en potentiell bundsförvant till Nato – i ett eventuellt krig mot tredje land? Är det inte just en sådan möjlighet som alliansfriheten avser att utesluta?

Med tanke på vad USA/Nato ställt till med i Mellanöstern efter 2003 och de realiteter som i dag råder i Europa påstår jag att det är närmast världsfrånvänt att försöka värna freden under Nato-paraply.

EU är som nattgammal våris. Vad som kommer att hända med unionen är högst osäkert. Ska det inte längre finnas självständiga europeiska stater? Vill vi att Nato ska ta över försvaret av Europa? Kommer Tyskland att gå med på att bli en USA-vasall? Vilka nya allianser och paket kommer att uppstå? Frågorna hopar sig…

Alltså nej till värdlandsavtalet!

Knut Lindelöf