Jordens befolkning bedöms nå nio miljarder 2050. Då behövs det minst 70 procent mer livsmedel än i dag. Förändrade konsumtionsmönster ökar också kraven.

I dag är dessutom en miljard människor undernärda. Hur ska mängden livsmedel kunna öka, när klimatförändringarna försämrar villkoren och när världens naturresurser, biologiska mångfald och ekosy­s­temtjänster redan exploaterats på ett ohållbart sätt? En strategisk satsning på forskning är nödvändig.

Det behövs en radikal omläggning av den globala utvecklingen och lantbruket har en central roll. Det är både en möjlighet och ett problem. Lantbruket står för en tredjedel av världens utsläpp av växthusgaser. Jordbruket försämrar tillståndet i yt- och grundvatten. Det globala skogsbruket bidrar starkt till utarmning av biologisk mångfald, främst genom avverkning av regnskogar vilken också bidrar till den globala uppvärmningen. Lantbrukets negativa bidrag måste reduceras. Men sektorn har också möjligheter och kan producera förnybara alternativ till fossil energi och oljebaserade produkter. Detta gäller främst skogsbruket, men även jordbruket i fall som inte konkurrerar med livsmedelsförsörjningen.

Det finns tre sätt att få mer mat på borden i framtiden: 1) ökad skörd per ytenhet, 2) minskade förluster i livsmedelskedjan, och 3) förändrad konsumtion främst i den rika världen. Alla tre sätten måste utnyttjas.

I diskussioner om ökad produktion framhålls ofta genteknikens potential. Men för till exempel Afrikas del ligger dock den största potentialen kortsiktigt i bättre tillgång på gödselmedel, bättre vattenhushållning och bevattning, och ett bättre vägnät.

En möjlighet att få maten att räcka till fler är att minska svinnet i livsmedelskedjan. Det globala svinnet från åker till bord har angetts vara hela 20–30 procent.

Således är det mycket mat som går till spillo, som skulle kunna bidra till att föda fler. I vår rika del av världen står animalier för en stor del av människors näringsintag. Det äts här avsevärt mer kött än vad som är motiverat. Detta är problematiskt då det behövs avsevärt större yta för att producera tillräckligt med mat om det görs via animalier än om det görs via vegetabilier.

En förändring mot en mindre köttkonsumtion där överkonsumtion sker ger därför möjlighet att producera mat åt behövande och/eller energigrödor och biomaterial.

I till exempel Sverige används hela tre ­fjärdedelar av åkermarken till att producera djurfoder.

En forskningssatsning måste inkludera inte bara vägar till ökad miljövänlig produktion utan också till ökad säkerhet, minskade förluster och förändrad konsumtion. Inslagen av samhällsvetenskap bör öka avseende fattigdomsbekämpning, beteenden, styrinstrument och marknadens olika aktörer. Den svenska regeringen och EU arbetar nu med riktlinjerna för de kommande fem till tio årens forskning. Arbetet blir avgörande för om svensk och europeisk forskning på ett bättre sätt än tidigare ska bidra till att utveckla en hållbar global livsmedelsförsörjning. En satsning bör utveckla en forskningsagenda, förstärka finansieringen, öka samarbetet mellan forskare i rika och fattiga länder, och stödja uppbyggnaden av forskningskompetens där problemen är störst och resurserna minst.

Vikten av att tänka globalt och solidariskt är uppenbar – den rika delen av världen påverkar globalt genom spridning av föroreningar och negativa miljöavtryck via importen av varor. Den har medverkat till problemen och måste verka för en positiv förändring.

En forskningssatsning för att utveckla en hållbar global livsmedelsförsörjning måste också åtföljas av en förnyad prioritering av jordbruket i det svenska biståndet, detta som en bas för fattigdomsbekämpning och utveckling i fattigare delar av världen.

Nu finns en chans att satsa betydligt mer på forskning i dessa livsavgörande frågor, både i Sverige och i EU. Det är viktigt att EU:s jordbruksstöd görs om och bland annat får finansiera en stor satsning på forskning om en av de stora globala utmaningar­na – framtidens livsmedelsförsörjning.

Hans-Örjan Nohrstedt
prefekt Sveriges lantbruksuniversitet
Åke Barklund
ledamot Kungliga Skogs- och lantbruksakademien
Tomas Kjellqvist
forskningsledare Blekinge Tekniska Högskola
Kevin Noone
direktör Swedish Secretariat for
Environmental Earth System Sciences
Eva Pettersson
vd Institutet för jordbruks- och miljöteknik JTI
Lisa Sennerby Forsse
rektor Sveriges lantbruksuniversitet
Johan Rockström
chef Stockholm Resilience Center
Thomas Rosswall
programordförande Consultative Group on International Agricultural Research
UNT 24/4 2011