De globala livsmedelssystemen har en god potential att både kunna försörja fler människor med mat och bidra till en förbättrad klimatanpassning.
Svensk produktion av nötkött och mejeriprodukter kan med sin goda effektivitet vara en internationell förebild för hur den branschen behöver utvecklas.
I hela västvärlden ökar produktionen samtidigt som antalet kor har reducerats.
Alldeles nyligen kom en rapport från Ingenjörsvetenskapsakademien som tydligt vidimerar svenskt lantbruks goda klimateffektivitet.
Men inte heller de globala utsläppen från idisslare är så stora som det ibland påstås. Sektorns bidrag ligger enligt FN:s jordbruksorgan FAO på runt fem procent av utsläppen, vilket är avsevärt lägre än till exempel industrins och transporternas utsläpp.
Sverige har de senaste 30 åren minskat utsläppen av metan från jordbruket med 6 procent.
Metan är en stark växthusgas, men den har till skillnad från koldioxid kort livslängd i atmosfären. Det innebär, vid konstanta årliga utsläpp, att en jämvikt uppnås och den uppvärmande effekten inte ökar eftersom metan försvinner i samma takt som det tillförs. Det är en viktig skillnad jämfört med koldioxid. Vid konstanta utsläpp av koldioxid, som har en livslängd på över tusen år, så ackumuleras hela tiden mer och mer i atmosfären och den uppvärmande effekten ökar. Minskande utsläpp av metan har en avkylande effekt medan ökande utsläpp bidrar till temperaturstegring.
Det är lång ifrån alla opinionsbildare och politiker som har förstått metanets egenskaper.
Därför ser vi också ofta felaktiga och överdrivna påståenden om livsmedelsproduktionens klimatavtryck och förslag till åtgärder som i bästa fall är onödiga och i sämsta fall skadliga.
Svensk kött- och mjölkproduktion borde mot bakgrund av sektorns goda effektivitet premieras för sitt framgångsrika klimatarbete och ges incitament för att fortsätta på den inslagna vägen.
Fortsatt minskning av metanutsläppen blir en viktig del i politiken att nå nettonollutsläpp, men till skillnad från utsläppen från koldioxid, behöver de inte nå nollnivå.
Vid reformering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är det viktigt att beakta både fortsatt effektivisering av produktionen och behovet av foderproduktion som är långsiktigt hållbar och inte kommer i konflikt med annan markanvändning. Då kan EU:s jordbrukssektor bli en hävstång i klimatarbetet.
Kött- och mjölkproduktion från idisslare är vidare en viktig komponent i de globala livsmedelssystemen.
För många människor i Afrika söder om Sahara och i Sydasien är dessa produkter en mycket viktig källa för protein och andra väsentliga näringsämnen. Särskilt viktigt är det för de cirka 800 miljoner människor som lever i extrem fattigdom och med undernäring. Det är inte ett realistiskt budskap till dessa människor att de ska övergå till att basera sin kost på mer vegetabilier, tvärtom behövs mer kött och mjölk från boskap.
Kor, getter och får har dessutom den stora fördelen att de omvandlar gräset från marker där inget annat kan odlas till högvärdigt protein.
Ett synnerligen angeläget mål för svensk biståndspolitik skulle därför vara att bidra till att effektivisera avkastningen per ko, get eller får och därmed minska markanvändning och metanutsläpp från husdjursskötsel också i Afrika och Asien.
Det skulle vara en väsentlig klimatåtgärd och ha mycket större betydelse för de globala utvecklingsmålen än en drastiskt minskad köttkonsumtion i Sverige.
