Ibland känns det som om tiden upprepar sig. Det senaste året har känts som en enda lång tillbakablick till 1990-talet. Då var det kriget på Balkan med en stor flyktingvåg till Sverige som följd, flyktingförläggningar som attackerades och Ny Demokrati kom in i riksdagen. Nu över 20 år senare sker allt igen, men i mycket större skala. Året 2016 med ett ännu större krig i Syrien med en ännu större flyktingvåg, nya attacker mot flyktförläggningar och ett ännu större främlingsfientligt populistiskt parti i Sverigedemokraterna.

Händelser går i repris och förlopp upprepas. Men vad minns vi och vad lärde vi oss däremellan egentligen?

Alla minns ett polariserat Sverige, en populistisk politisk debatt och ökad främlingsfientlighet. Men vi har glömt det som följde därefter vid millennieskiftet, då debatten rasade kring frihandel, tillväxt och globalisering och förenade globaliseringsmotståndarna oavsett om de var vänsterextremister, populister, högerextremister eller bara partier som inte orkade stå emot protektionismens krafter.

Artikelbild

| Birgitta Ohlsson.

Den antikapitalistiska organisationen Attac bildades. Liberaler i Sverige vill visa globaliseringens möjligheter och jag som LUF-ordförande blev aktiv i den globaliseringspositiva och frihandelsvänliga rörelse som docent Mauricio Rojas byggde upp med författaren Johan Norberg och riksdagsledamöter och som lanserades genom vårt upprop på DN-debatt:

”Det är hög tid att ge svar på tal och avslöja globaliseringsmotståndarnas allt mer motbjudande och destruktiva skådespel. Vi är övertygade om att det är dags att samla oss till en kraftfull motoffensiv som med hjälp av förnuftets vapen kan driva tillbaka slutenhetens krafter”

Protektionismen återkommer i såväl den röda som gröna som bruna ideologin. Det senaste året har protektionismen och globaliseringsmotståndet blivit starkt igen. Det senaste bisarra utspelet kommer från SD i Alvesta kommun, där man i budgetförslaget kan läsa att ”Sverigedemokraterna vill att all mat som köps in av Alvesta kommun ska vara svensk och närproducerad”.

En tolkning är att de därmed vill förbjuda inköp av mat som kommer från utlandet. Barnen på förskolan och de gamla på ålderdomshemmet kan glömma bananerna till eftermiddagsfikat, riset till lunchen och kaffet efter maten.

Miljöpartiet har sedan starten drivit att människor i första hand ska äta mat som producerats i närområdet – det är alltid bättre med svenska äpplen, svensk öl och svensk fisk. Detta till och med oavsett om ineffektiva och energislukande växthus och vattning har gjort de svenska varorna de facto mindre miljövänliga.

Dessvärre går det att se samma tankemönster hos våra allianskollegor. Liberaler som frihandelsvänner tycker inte likt (c) (kd) och (m) att staten ska gå in och stödköpa mjölk när priserna faller - lika lite som Maud Olofsson ville stödköpa Saab under bilkrisen. Det har till och med höjts röster för att EU skulle blandas in i denna protektionistiska röra.

Om de europeiska bönderna inte kan producera lika mycket eller lika bra mjölk till samma pris som andra, kan det aldrig vara de europeiska skattebetalarnas uppgift att hålla dem under armarna. I stället måste bönderna försöka hitta nya effektiva sätt att bedriva sin verksamhet. Den ökade konkurrensen utifrån är det som gör våra företag framgångsrika. Detsamma gäller alla branscher.

Det är därför det är så viktigt att frihandelsavtalet mellan USA och EU TTIP ros i land.

Det förhandlas fortfarande, men kommer när det är klart att skapa världens största frihandelsområde med tusentals nya arbeten bara i vårt land. För Sverige, som har USA som viktigaste exportmarknad utanför EU, är TTIP särskilt viktigt.

Jag tror att vi frihandelsvänner behöver väcka upp våra kampanjer för globaliseringens möjligheter igen. Ensam är inte stark. Lika lite i dag som för femtio, hundra eller 1000 år sedan. Stater, precis som människor, tjänar på samarbete. Frihandel leder till bättre hushållning med resurser och snabbare teknikspridning. Det är grunden för välståndet i Sverige. Det var nämligen inte bättre förr.

Birgitta Ohlsson

Utrikespolitisk talesperson och riksdagsledamot (L)