Ett par dagar senare trodde sig Petra Östergren (Expressen Kultur 30/12) ha förstått något som nästan ingen annan hade förstått: Att Bo Rothsteins krav (DN Debatt 28/12) på att förbjuda människor att ge pengar till tiggare egentligen var satir riktad mot lagen mot sexköp.

Det hade förstås varit bra om Rothstein inte hade menat allvar med sitt cyniska resonemang om att tvinga fram förbättringar för tiggarna i Rumänien genom att låta dem svälta i Sverige.

Men ifall artikeln hade varit satir skulle han inte ha dammat av de unkna och av polis och journalister vederlagda ryktena om kriminella ligor och människohandel i samband med tiggeri. Är ”ofta nämns” och ”kanske” tillräckliga underlag för utsagor på statsvetenskapliga institutionen i Göteborg?

Efter en lång tystnad yttrade sig Rothstein till slut i Aktuellt (13/1) - i en debatt med Thomas Hammarberg - och det finns tyvärr inget alls som talar för att att han inte skulle mena exakt vad han säger.

Han upprepade sitt förbudskrav och påståendet att den som ger pengar till tiggare förnedrar mottagaren.

Han anklagade Thomas Hammarberg för att i sin artikel i DN samma dag ”använda” romerna för sin politiska linje och att detta var ”vedervärdigt”. Hammarberg hade i korthet sagt att tiggeriet på gatorna i Sverige är en påminnelse om att romer skamligt diskrimineras i Europa och att EU bör kräva kraftfulla reformer för att förbättra deras ställning.

Det är svårt att inte se Rothsteins utfall mot Hammarberg som ett försök att avleda uppmärksamhet från sitt eget dåligt underbyggda och mänskligt sett distanserade inlägg.

Varför är då Petra Österberg så entusiastisk inför att Bo Rothsteins likställer den som av medmänsklighet ger pengar till en nödlidande på gatan med sexköparen? Hon kallar till och med hans artikel för ”genialisk”.

Uppfylld av sin egen kritiska uppfattning om lagen mot sexköp ville hon uppenbarligen gärna se Rothsteins inlägg som någonting annat än vad det var.

Peter Nilsson, författare och journalist, Göteborg