Det är hög tid för Carola Lemne att lämna posten som Uppsala universitets styrelseordförande. För ett år sedan, här i UNT (14/3 -14) varnade tre professorer vid Uppsala universitet – Alexandra Waluszewski, Li Bennich-Björkman och Sharon Rider – för att ha en ordförande för universitetsstyrelsen som samtidigt är vd för Svenskt Näringsliv. Kritiken var då inte på något sätt riktad mot Lemne som person.

Vad som ansågs problematiskt var främst att Uppsala universitet fick en styrelseordförande som samtidigt representerar Svenskt Näringslivs intressen.

Utan tvivel delar universitetet ­ibland näringslivets intressen, men det är minst lika ofta som de är olika och till och med av motsatt slag.

Artikelbild

| Jörgen Hermansson

Uppsala universitet har nyligen antagit ett mål- och strategidokument som uttrycker universitetets grundläggande värderingar. I detta dokument – som alltså framtagits under Carola Lemnes tid som ordförande för universitetet – sägs att ”Uppsala universitetets uppgift är att vinna och förmedla kunskap till mänsklighetens gagn… för en värld där kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, hållbar energiförsörjning, ekonomiskt välstånd, social trygghet, fred och rättvisa, krävs kunskap”.

Även om vi inte är några anhängare av den här typen av löst formulerade mål- och strategidokument för en organisation som ett universitet, måste ändå de mål som uttrycks som vägledning för hela universitetet anses ha bäring på de idéer som dess ledning gör sig till tolk för.

Och det är mot den bakgrunden som Lemnes dubbla roller skapar en ohållbar situation.

Lemnes medverkan som författare till debattartikeln ”Sveriges trovärdighet som handelspartner står på spel”, som publicerades i Dagens Nyheter för en vecka sedan (6/3), uttrycker en ståndpunkt som står i skarp motsättning till de ideal som Uppsala universitet står för.

Artikelbild

| Alexandra Waluszewski

Lemne med flera företrädare för svenskt näringsliv förespråkar en förlängning av de omdebatterade vapenexportavtal som Sverige har haft med Saudiarabien. Detta trots att Saudiarabien i dag räknas som en av världens värsta förtryckarregimer. Enligt Freedom House, som systematiskt och regelbundet rankar världens regimer efter demokratiska kriterier, hamnar Saudi­arabien i sällskap med Syrien och Nordkorea i botten – i den kategori som kallas ”worst of the worst”.

I Saudiarabien förekommer ett systematiskt förtryck av kvinnor och homosexuella, som utsätts för ständiga kränkningar av sina grundläggande mänskliga rättigheter. Regimkritiker, oliktänkande och människorättsaktivister behandlas med brutala medel. Vi vill bara nämna ett exempel på hur den Saudiarabiska regimen förtrycker sina egna medborgare. Utrikesminister Margot Wallström har själv uppmärksammat fallet med Raif Badawi, en trettioettårig trebarnsfar vars bloggande för några år sedan ledde till att han dömdes till fängelse i sju år. Han tilldömdes även spöstraff i form av 1 000 piskrapp som ska delas ut i omgångar. I januari delades de första femtio piskrappen ut. Hans hälsa sviktar nu så mycket att han troligtvis kommer att avlida om den Saudiarabiska regimen fortsätter tortyren.

Artikelbild

| Sten Widmalm

Trots detta hävdar författarna till artikeln i DN att Saudiarabien gör framsteg på området mänskliga rättigheter.

Näringslivsföreträdarna påstår även att de ”känner handelns påverkan å samhällsutvecklingen” och att de ”vet att dialog och stärkta relationer är en positiv kraft”. Emellertid kan inte artikelförfattarna presentera några som helst belägg för att det skulle vara så i verkligheten.

Artikelbild

Thomas Persson

Avsaknaden av en argumentation baserad på kunskap blir extra graverande när det rör sig om export av krigsmateriel till en diktatur. Det handlar med and­ra ord inte om handelsutbyte av vilka varor som helst – det handlar om försäljning av krigsmateriel till en diktatur.

Enligt vår uppfattning visar Lemnes ställningstagande i debatten om Saudiavtalet att hennes roller som vd för Svenskt Näringsliv och ordförande för Uppsala universitet är oförenliga. Det går inte att i en offentlig debatt frigöra sig från rollen som ordförande för ett av landets främsta lärosäten, även om hon säger sig delta i egenskap av vd för Sveriges främsta näringslivsintresse.

Artikelbild

| Sharon Rider

Vår poäng är givetvis inte att Lemne inte får företräda den uppfattning hon ger uttryck för; det står henne fritt att ha vilken uppfattning som helst i denna fråga liksom i alla andra frågor.

Men som företrädare för Uppsala universitet måste man rimligen delta i den offentliga debatten på ett sätt som inte äventyrar rollen som ordförande för universitetsstyrelsen.

Artikelbild

| Christer Karlsson

Vi hoppas att vår universitetsledning i stället tar intryck av hur till exempel Astrid Söderbergh Widding, rektor vid Stockholms universitet, agerade då hon förra året sade upp kontraktet med de omstridda Konfuciusinstituten. Deras koppling till den kinesiska regeringen ansågs oförenlig med universitetets grundläggande ideal. Vi behöver en lika stark och trovärdig ledning för Uppsala universitet som den Söderbergh Widding visat prov på.

Vad Uppsala universitets styrelse behöver är en ordförande som främst representerar universitetets huvudsakliga syften: att bedriva forskning och undervisning av hög kvalitet, i en fri- och sekulär miljö där varken näringslivets eller andra politiska intressen sätts i främsta rummet.

Li Bennich-Björkman, professorStatsvetenskapliga institutionen

Jörgen Hermansson, professorStatsvetenskapliga institutionen

Christer Karlsson, docentStatsvetenskapliga institutionen

Thomas Persson, docentStatsvetenskapliga institutionen

Sharon Rider, professorFilosofiska institutionen

Alexandra Waluszewski, professor Ekonomisk-historiska institutionen

Sten Widmalm, professorStatsvetenskapliga institutionen

Samtliga medförfattare är verksamma vid Uppsala universitet