I veckan kunde vi läsa i Upsala Nya Tidning att landshövding Peter Egardt och infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) diskuterat fler privata järnvägsspår mellan Uppsala och Stockholm i samband med att ministern besökte Uppsala. En idé som påminner ganska mycket om byggandet av Arlandabanan med Arlanda Express.

Vi håller med om vikten av att få i gång satsningarna på sträckan Uppsala-Stockholm, men det finns saker som lätt glöms bort när det gäller Arlanda Express.

Bolaget som äger Arlanda Express är numera ett australiskt riskkapitalbolag. Verksamheten bygger på ett lån från Riksgälden på 1 miljard där skattebetalarna betalar räntan och inte bolaget. Enligt Svenska Dagbladet 2011 kommer skattebetalarna få betala en halv miljard i räntekostnader till mitten av 2020-talet.

Skatteverket anser att bolaget samtidigt undviker skatt genom att slussa överskott till Luxemburg. Arlanda Express har alltså stått skattebetalarna mycket dyrt. Dessutom så har det visat sig vara negativt för planeringen av tågen. Deras expresståg går i tid, men banan och expresstågen gör resten av pendlingstrafiken mer svårplanerad. Dessutom medför Arlanda Express höga priser även hos SL- och SJ-resenärer då de kräver en rejäl och stigande avstigningsavgift för de som går av vid Arlanda.

Bolaget har monopol på banan till 2040 på grund av ett avtal skrevs under 1994 av den dåvarande kommunikationsministern Mats Odell (KD). Det är ett avtal som borde omförhandlas snarast, vilket vi Socialdemokrater drivit länge.

Vi tror inte att pendlarna skulle få en nämnvärt bättre situation och rimligare biljettpriser av att släppa loss fler privata bolag på sträckan Uppsala-Stockholm. Tvärtom ser vi redan i dag stora problem i avsaknaden på enhetliga biljettsystem. Vi stöter alltför ofta på arga resenärer som inser att det inte går att byta mellan SJ och SL när ett tåg är försenat eller inställt. Inte heller blir planeringen av tågen enklare, eller informationen till resenärerna.

Pendlare ska inte behöva utstå de negativa följderna av dålig samordning. På lång sikt kan det även drabba Uppsala som tillväxtstad och hela Mälardalsregionen. Det är inte rätt väg framåt.

Vi noterar också att infrastrukturministern i veckan skrivit i Upsala Nya Tidning om hur mycket medel som ska satsats på järnvägen. Vi är glada över att den borgerliga regeringen äntligen vill satsa på infrastruktur, men vi vill påminna om att Trafikverkets kapacitetsutredning slår fast att det behövs långt mer pengar om vi ska få en fungerande tågtrafik. Inte heller nämner hon något om fler spår utan fokuserar oväntat nog mest på Stockholmsområdet.

Som det är nu är sträckan Uppsala-Stockholm mycket hårt ansträngd och behöver ökad spårkapacitet, bättre driftsäkerhet samt bättre underhåll för att klara ansträngningarna. I stället för ökad oordning på spåren behöver vi då en väl fungerande offentlig samordning av järnvägen i kombination med nyinvesteringar. I arbetet med detta bör vi också se över möjligheterna att samordna biljettsystemen och hitta lösningar som gör det smidigare för resenärerna i sin vardag. Det finns mycket att säga om bristen på sittplatser på tåg och stationer, dåligt fungerande informationssystem, avsaknaden av uppkopplingsmöjligheter och dyra biljetter.

På så sätt kan vi göra framtidens pendling mindre osäker och slitsam, stärka kunskapsregionen och samtidigt skapa ett miljömässigt hållbarare samhälle.

Klas-Herman Lundgren
pendlarnätverket Pendlingsinitiativ Uppsala (S)
Caroline Andersson
pendlarnätverket Pendlingsinitiativ Uppsala (S)
UNT 10/3 2013