En av mina största förebilder var min morfar Rolf Berglund. Han växte upp i Borlänge och arbetade under många år som övermontör på Stora kraft med ansvar för strömförsörjningen i hela Västerdalarna. När jag tänker på honom blir jag väldigt stolt och ödmjuk. Elkraft var hans jobb men kraften symboliserade honom också som person. Morfar arbetade alltid hårt samtidigt som han var noggrann med att rå om oss i familjen. Om man funderade över något eller behövde goda råd var det alltid morfar man vände sig till. Och jag minns hur han vid köksbordet med en cigg och en kopp kaffe alltid brukade utbrista: ”Jag har en plan”.
En del berodde förstås på hans klipskhet och varma personlighet, men nog hade det också att göra med att han levt länge och erfarit mycket.
Min morfar var med och byggde Sverige - precis som hans vänner, arbetskamrater och grannar. De arbetade hårt och tog ansvar för oss kommande generationer. Nu är det dags för oss att ge tillbaka.
Vi lever allt längre. Fram till år 2030 kommer gruppen över 80 år att dubbleras. Det är den största ökningen av alla åldersgrupper i Uppsala.
Som politiker är det lätt att börja oroa sig och snabbt peka ut problemen som kan uppstå när allt färre ska försörja allt fler. Men för mig är det fel utgångspunkt. I grund och botten är det fantastiskt att vi lever allt längre. Inte bara för att vi får behålla våra nära och kära längre i livet, utan också för att våra äldre har erfarenheter och kunskap som samhället behöver. För mig är Uppsalas äldre en kraft, aldrig ett problem.
Men en växande äldre befolkning ställer krav på oss som kommun, och hittills har vi faktiskt gjort för lite. Frågor som rör äldre har inte prioriterats tillräckligt högt i politiken, inte heller i mitt eget parti. Vi har inte tagit den ekonomiska utsattheten, den ofrivilliga ensamheten eller svårigheterna på bostadsmarknaden på tillräckligt stort allvar. Vi har inte satt en bra kvalitet i omsorgen högst på agendan eller på riktigt sett vilka hinder äldre möter i vardagen. En så enkel sak som att ta en promenad i friska luften försvåras när vi inte byggt parkbänkar och sittplatser i tillräcklig omfattning längs gångstråken.
Som ytterst ansvarig politiker för Uppsalas äldre vill jag vända utvecklingen. Det är dags att prioritera kommunens äldre invånare och göra Uppsala äldrevänligt.
Men för att nå dit krävs ett mödosamt arbete. Det handlar om att ge äldre de bästa förutsättningarna att ta ansvar för sin hälsa och välmående och att bygga ett Uppsala där äldre kan leva ett fritt liv. Det är vi skyldiga de som har byggt det här landet, de som byggt vår kommun.
Sedan år 2016 är Uppsala kommun medlem i Världshälsoorganisationens (WHO) nätverk för äldrevänliga städer och kommuner. Nätverket samlar 800 städer i världen som arbetar för att bli mer äldrevänliga. Tack vare nätverket har vi kunnat utbyta kunskap för att hitta nya lösningar.
Men för att verkligen hitta de rätta och allra bästa lösningarna för vår kommun har vi samtalat med de verkliga experterna: Uppsalas äldre. I över ett års tid har vi genomfört en stor medborgardialog med närmare 2000 äldre om vad de behöver. För det är trots allt de som vet bäst.
Baserat på de värdefulla tankar och synpunkter vi fått in har vi tagit fram en handlingsplan med åtgärder för att göra Uppsala mer äldrevänligt. Handlingsplanen är ett sätt för oss att ha en långsiktig strategi för äldrefrågor och se till att hela kommunen ser detta som sin angelägenhet. Alla nämnder och bolag ska ta ansvar för att våra äldre lever goda liv. Varenda förtroendevald politiker och tjänsteperson i kommunen ska ha de äldres bästa för ögonen när vi bygger och investerar i Uppsala.
Totalt sett innehåller handlingsplanen uppemot 50 konkreta åtgärder för att förbättra möjligheterna till ett gott liv i Uppsala. Det handlar framförallt om att erbjuda våra äldre fler trygga och tillgängliga bostäder, motverka den ofrivilliga ensamheten, öka den fysiska tillgängligheten i kommunen och sluta klyftan mellan staden och landsbygden.
1. Trygga och tillgängliga bostäder som vanligt folk har råd med. Ett vanligt problem äldre lyfter är svårigheten att hitta en bostad som passar just dem och deras plånbok. Därför måste vi erbjuda även våra äldre goda valmöjligheter och framför allt bostäder till rimliga priser. Vi ska få till fler bostäder för våra äldre med exempelvis trygghetsbostäder, moderna servicehus och kollektivboenden.
2. Bryta ofrivillig ensamhet och främja hälsa. Den ofrivilliga ensamheten breder ut sig i samhället och inte minst bland våra äldre. Därför satsar vi på att skapa fler mötesplatser med hälsofrämjande aktiviteter, erbjuda seniorluncher på fler ställen och stärka samarbetet med civilsamhället.
3. Vår kommun ska vara fysisk tillgänglig. Uppsala ska vara tillgängligt även för den som börjar få svårare att gå långa sträckor. Vi sätter därför in fler parkbänkar, ökar tiden vid övergångsställen så att fler hinner ta sig över och satsar på en tillgänglig kollektivtrafik med bättre anpassade busshållplatser och lägre priser.
4. Sluta klyftan mellan stad och landsbygd. Du ska inte behöva bo i staden för att kunna ta del av kommunens service eller delta i ett socialt sammanhang. Med bland annat mobila träffpunkter och samlokalisering av olika verksamheter kommer vi kunna erbjuda även den som bor på landsbygden mötesplatser.
Handlingsplanen är ett viktigt steg för att uppvärdera och prioritera våra äldre invånare. Jag lovar inte att den kommer lösa alla problem över en natt, men jag lovar att den ska vara en blåslampa på oss som ansvariga att göra det som krävs för att äldre ska kunna leva ett gott liv i Uppsala kommun.
Det är dags att ge tillbaka till de som byggt Uppsala och Sverige. Till våra föräldrar och far- och morföräldrar. Eller i mitt fall: Min kära morfar. Det är vi skyldiga dem.
Caroline Hoffstedt
kommunalråd och äldrenämndens ordförande (S)