De senaste veckornas migrationsdebatt präglades av tumult. I länderna vid Medelhavet skildrades båtflyktingar som rest via Turkiet som en övermäktig utmaning. När EU och Turkiet äntligen började diskutera lösningar hoppas många på en tydligare fördelning av ansvaret.

Det avtal som länderna nu har träffat lämnar dessvärre mycket att önska. Migranter som når Grekland utan resehandlingar ska skickas tillbaka till Turkiet. För varje syrier som återförs ska en annan syrier i ett flyktingläger ges plats i Europa.

Trots att 1,2 miljoner migranter kom till EU förra året anger avtalet ett tak på 72000 individer.

Artikelbild

Syftet med avtalet är inte solidaritet, utan högre murar till Europa. Men de som flyr från konflikter och lidande har inget annat val. När människor inser att vägen vid Medelhavet blivit ett snålt kösystem uppstår snart nya flyktvägar. EU skjuter problemet framför sig – hand i hand med Turkiet som inte ens garanterar frihet och säkerhet åt sin egen befolkning. Det är skamligt.

För oss gröna och frihetliga politiker är målet givet: den som söker en fristad i Europa ska välkomnas av öppna dörrar till trygga länder. Ett sådant bemötande kräver avsevärda förbättringar inom tre områden:

1. Säkrare vägar till Europa

Handslaget med Turkiet hanterar bara en bråkdel av de som flyr, och taket i avtalet bör höjas. Även de kvoter som FN-organet UNHCR använder för att omplacera flyktingar från läger kan användas för att öka migrationen. För individer i krigshärjade områden bör möjlighet ges att söka asyl via ambassader eller vid särskilda asylcentrum. Utöver detta kan ett utvidgat blue card-system ge fler än högutbildade chans att nå Europa som arbetskraft.

2. En solidarisk fördelningsnyckel

Det är oklart vilka länder som ska ta emot de som söker sig till EU. För att migranter inte ska koncentreras till ett fåtal områden behövs en fördelningsnyckel som sprider ansvaret bland medlemsstaterna. En solidarisk lösning bör beakta ländernas BNP och nivåer av arbetslöshet, men också flyktingarnas önskemål. Ju fler som får flytta till länder där de har språkkunskaper eller släktingar och bekanta, desto bättre fungerar etableringen.

3. Ett likvärdigt flyktingmottagande

En kärv ekonomi ska inte kunna användas som svepskäl när ett land vill slippa ta ansvar i fördelningssystemet. Redan i dag finns både direktiv som anger att staterna ska upprätta strukturer för mottagande, och EU-fonder för att finansiera detta. De ekonomiska stöden kan behöva tillta, men också kraven på att direktiven efterlevs.

Sveriges egen erfarenhet av mottagande kan vara till hjälp i länder som bygger upp sin administration från grunden.

Uppgörelsen mellan EU och Turkiet visar att gemensam hantering är möjlig. Men bristen på solidariska åtgärder är ett svek mot de som flyr. För Europas politiker står valet mellan fortsatt tragedi och ett i grunden moderniserat asylsystem. Nu måste Turkietavtalet bli ett första avstamp mot ett kraftfullt EU-gemensamt mottagande. Med gröna och frihetliga reformer kan Europa bli ett hem för fler.

Mårten Roslund, språkrör Grön Ungdom

Magnus Ek, ordförande Centerpartiets Ungdomsförbund