På bara några år har antalet våldsbejakande extremister i Sverige ökat från hundratals till tusentals. Extremismen utgör ett allvarligt hot mot hela samhället och måste bekämpas långsiktigt, oaktat hur den politiska situationen i landet ser ur. Försvaret av demokratin ska alltid vara starkt. Oavsett vilken regering som tillträder kommer den att behöva ägna en betydande kraft åt att bekämpa den växande extremismen med alla till buds stående medel.

Enligt Säkerhetspolisen består de våldsbejakande extremistmiljöerna i Sverige i dag av ungefär 3 000 personer. Av dessa är drygt 2 000 våldsbejakande islamistiska extremister, medan övriga individer finns inom vit makt-miljön och autonoma miljöer.

Den här relativt nya lägesbilden kräver tydliga politiska prioriteringar över lång tid. Vi vet vilken skada extremisterna kan åstadkomma. Fjolårets terrorattack på Drottninggatan och nazisternas framfart i Almedalen visar att extrema krafter kan skada samhället på allvar. Deras styrka och förmåga ska inte överdrivas, men vi har ett ansvar att ta hotet de utgör på allvar.

För tillfället är det politiska läget ovisst. Sverige leds av en övergångsregering och majoritetsförhållandena i riksdagen är inte helt tydliga. Men kampen mot extremismen bör föras med så bred politiskt enighet som möjligt. Det är en kamp som vi inte får förlora.

Innan nästa val bör därför tre åtgärder ha kommit på plats i syfte att bekämpa extremismen.

För det första bör ett aktivt deltagande eller stödjande av våldsbejakande organisationer ha kriminaliserats. Förbudet ska vara tydligt avgränsat och i princip endast omfatta ett aktivt deltagande i organisationer eller grupperingar som begår allvarliga brott. Det ska inte vara ett förbud mot en viss åsikt och syftet är att alla typer av våldsbejakande organisationer, oavsett ideologisk inriktning, ska träffas av förbudet.

För det andra bör regelverket kring utländsk finansiering av extremism ha setts över och alla offentliga bidrag till antidemokratiska organisationer ska ha dragits in. Detta för att säkerställa att offentliga medel inte tilldelas organisationer som riskerar att stödja terrorism eller våldsbejakande extremism. Skattemedel ska främst gå till välfärdens kärna. Inte till extrema grupperingar.

För det tredje bör skollagen ha förtydligats med ett specifikt uppdrag för alla skolhuvudmän att motverka våldsbejakande extremism. Ju tidigare i åldrarna extrema sympatier kan upptäckas och motverkas ju större är chansen att färre individer senare i livet hemfaller åt våldsbejakande extremism. Skolan är därför ett viktigt preventivt redskap i det här arbetet.

Även om vi aldrig helt kan skydda oss från extremism ska vi göra allt vi kan för att bekämpa den. De ovannämnda åtgärderna kan på allvar göra skillnad i kampen mot extremismen.

Kombinerat med betydande förstärkningar av hela rättsväsendet skulle vår samlade förmåga att bekämpa extremismen öka. Men det kräver att rätt prioriteringar görs under mandatperioden. Väljarna har rätt att förvänta sig att politiken kan enas i frågor som berör vår gemensamma säkerhet och skyddandet av demokratin.

Marta Obminska (M)

vice ordförande i riksdagens konstitutionsutskott