Under drygt ett sekel har det skett en fantastisk utveckling av läkemedel. Sjukdomar som tidigare innebar en säker död eller livslångt lidande kan vi bota eller lindra. Men inte sällan består läkemedel av ämnen som är främmande för naturen. Ofta är det svårnedbrytbara ämnen som har som syfte att på något sätt påverka biologiska processer. Det gör att läkemedel tyvärr riskerar att påverka miljön negativt.

Landstinget i Uppsala län är ett ledande miljölandsting och det är därför naturligt att vi också har ett ambitiöst arbete för att minimera läkemedlens negativa påverkan på miljön. I den handlingsplan för läkemedel och miljö som landstingsstyrelsen nyligen beslutat om framgår att landstinget agerar på en rad områden.

När det gäller vissa läkemedel där det finns risk för allvarliga miljöeffekter ställer landstinget upp tydliga mål om att minska förskrivningen.

Miljöaspekterna finns med när läkemedelskommittén tar fram sin lista på rekommenderade läkemedel inom landstinget. Miljökrav ställs också vid upphandling av läkemedel. En grundläggande del är naturligtvis information till den egna personalen om miljöeffekterna med olika preparat och hur läkemedelsrester ska hanteras. Redan under läkarutbildningen deltar landstinget med utbildning om läkemedel och miljö. Ett viktigt arbete handlar om att minska den mängd läkemedel som kastas.

Det är inte bara en miljöfråga, bedömningen är att värdet på de läkemedel som varje år kastas uppgår till mellan 30 och 60 miljoner kronor.

Precis som i många andra exempel är alltså det som är klokt för miljön också klokt för ekonomin. Ett annat viktigt område är att bidra till att utveckla behandlingar utan användning av läkemedel, till exempel i samband med sömnsvårigheter.

Landstinget och andra vårdgivare kan dock bara göra sin del för att skydda miljön mot de skadliga effekterna av läkemedelsrester. Var och en som använder läkemedel har också ett eget ansvar.

Det handlar om att förstå att överblivna läkemedel inte ska kastas i de vanliga soporna eller spolas ned i toaletten, utan att de ska lämnas in på apoteken. Då förstörs de på ett kontrollerat sätt och kommer inte ut i naturen.

Det handlar inte minst om så kallade p-plåster eller p-ringar, som har kvar en stor del av hormoninnehållet också efter användning. Även olika former inhalatorer kan innehålla stora mängder läkemedel också efter användning.

Bra läkemedel är viktiga och nödvändiga för en väl fungerande vård. Genom ett aktivt miljöarbete, från tillverkning till ­patient, kan vi fortsätta att dra nytta av fördelarna, utan alltför stora negativa miljöeffekter.

Johan Örjes
landstingsråd (C)
UNT 20/4 2011