Ett kall! Ja, deltidsbrandmännens liv skulle nästan kunna beskrivas så. Med en årslön på cirka 70 000 kronor är de i princip i ständig jour, även om de officiellt inte tjänstgör.
Om larmet går att ett hus brinner, en olycka varit framme, eller kanske ett bortkommet barn måste eftersökas, då står brandmannen redo inom fem minuter. Man anpassar livet efter jourtider och tvingas många gånger till såväl obekväma arbetstider som att mista möjligheten att tacka ja till andra arbeten som är svåra att kombinera med att vara deltidsbrandman.
Jouren finns även många gånger då deltidsbrandmännen inte tjänstgör. De har larmradion med sig och är redo att rycka ut med kort varsel om de är i närheten när de behövs.
Och visst behövs de ofta. Speciellt här i Uppsala kommun. Räddningsledning och politiker har ju beslutat om att dra ner tre deltidsstationer i Knutby, Skyttorp och Järlåsa till tre personer i beredskapsstyrkan.
Detta leder till ökade risker för medborgarna, eftersom insatser vid till exempel rökdykning och bilolyckor kräver fler personer för att kunna och få utföras säkert.
Tack och lov för oss medborgare har deltidsbrandmännen tagit ansvar ändå och ställt upp när krisen varit framme. Men är det så vi ska ha det framöver? Att deltidsbrandmännens okuvliga vilja att hjälpa är det som ska avgöra om till exempel rökdykning sker i tid för att rädda, eller om man måste invänta förstärkning?
Vi anser inte det, utan vill tillmötesgå deltidsbrandmännens krav i förhandlingarna med arbetsgivar-organisationerna.
Det pågår en konflikt och var-selåtgärder mellan arbetsgivare och deltidsbrandmännen. Parterna är oense och nya åtgärder planeras från den 24 juli.
De nya stridsåtgärderna innebär bland annat blockad för all tjänstgöring utanför ordinarie beredskapsschema.
En deltidsbrandman här i Uppsala kommun har 21 kronor i jourersättning. Kravet är att man befinner sig redo i närområdet och kan infinna sig på brandstationen inom fem minuter. Som jämförelse har till exempel en låssmed en timmes utryckningstid. De kan med andra ord befinna sig långt ifrån sin jourplats och tjänar över 100 kronor i timmen.
Många deltidsbrandmän har nu meddelat att de står i begrepp att säga upp sig. De finns begränsningar för vad man orkar med, även om man ser sitt uppdrag som ett kall.
Den ytterst allvarliga situation som då skulle uppstå för svensk räddningstjänst och inte minst för samhället, måste förhindras. Den svårighet som det de senaste åren varit på många platser med att rekrytera nya deltidsbrandmän talar sitt tydliga språk. Villkoren är för dåliga.
Det nuvarande avtalet är från 1950-talet. Två tredjedelar av alla brandmän jobbar i deltidsbrandkårer och det finns stora problem att rekrytera brandmän på grund av villkoren.
Det är med andra ord hög tid för samhället att agera och ta ansvar för att vår räddningstjänst ska fortsätta att fungera på ett säkert sätt även på mindre orter och på landsbygden.
Landsbygdspartiet oberoende ställer sig bakom deltidsbrandmännens krav på bättre ersättning och villkor och uppmanar de ansvariga att se till att tillmötesgå kraven. Vi måste ha ett samhälle där vi har ett säkert brandförsvar på lång sikt. Då kan man inte utarma kåren genom villkor som gör att få nya söker sig dit, eller ha löner som halkar långt efter samhällsutvecklingen i övrigt.
Våra deltidsbrandmän gör ett tungt arbete i skitig miljö och förtjänar bättre arbetsvillkor. Att de ser jobbet som ett kall, ska inte utnyttjas av samhället utan belönas med mer än äran.
Claes Littorin, partiordförande Landsbygdspartiet oberoende