Förmodat samtycke bör ges vid organdonation

Förmodat samtycke, intensivvård av döende och korsvis njurbyten är förslag som räddar, skriver Njurföreningen Norra Mälardalen.

Något måste göras för att fler som väntar på ny njure får hjälp, skriver artikelförfattarna. (Bild från en njurtransplantation på Karolinska sjukhuset i Stockholm.)

Något måste göras för att fler som väntar på ny njure får hjälp, skriver artikelförfattarna. (Bild från en njurtransplantation på Karolinska sjukhuset i Stockholm.)

Foto: Jack Mikrut / TT

Debatt2019-11-04 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Njursvikt är en kronisk och livshotande sjukdom som drabbar många. När de egna njurarna inte längre fungerar finns två behandlingar. Dialys är en beprövad metod som räddar många, men den är slitsam och ökar riskerna för andra sjukdomar. Därför är det ingen tvekan om att transplantation är bättre. Med en ny njure ökar chansen att leva längre, med ökad livskvalitet och mindre risk för följdsjukdomar. Detta är också lönsamt ur ett samhällsperspektiv, eftersom dialys är en mycket dyrbar behandling. 

Men det stora problemet är bristen på organ. Det är cirka 670 personer som står på väntelistan för njurtransplantation – men varje år genomförs enbart cirka 450 transplantationer, varav cirka 150 med njurar från levande givare. 

Därför behövs fler organdonationer. Vi vet att det finns en stor vilja att donera organ bland den svenska befolkningen. Över 80 procent har i opinionsundersökningar sagt sig vara positivt inställda till att donera organ efter sin död, men bara knappt 20 procent har anmält sin vilja till donationsregistret. 

Hur kan vi få fler organ till njurtransplantationer? Opinionsbildning behövs för att förmå fler att anmäla sig som donatorer. 

Den 411 november genomförs därför den nationella donationsveckan, som är initierad av Socialstyrelsen. Fler behöver upptäcka att donation är en möjlighet att rädda en annan människas liv.

Därutöver behövs också politiska insatser. Lagstiftningen behöver förändras så att det kan bli fler som donerar organ efter sin död. Dessutom behöver vi underlätta för njurdonation från levande givare. En donator kan klara sig väl med bara en njure, och för patienten är donation från en levande givare oftast det som ger bäst resultat. Vi har fem förslag till åtgärder:

1. Förmodat samtycke bör ges starkare ställning. För att ett organ från en avliden person ska kunna användas för transplantation förutsätts att den avlidne skulle ge sitt samtycke. Men vad gör vi när vi inte vet vad den avlidnes vilja var? 

Om personen inte anmält sig till donationsregistret, så är det rimligt att anta ”förmodat samtycke”. Undersökningar har ju visat att en klar majoritet vill donera sina organ. Samtidigt har alla som inte önskar donera möjlighet att anmäla detta.

2. Anhörigas vetorätt bör tas bort. För närvarande har de anhöriga rätt att motsätta sig ingreppet när den avlidnes vilja är okänd. Detta är en vetorätt som bör tas bort. De närstående bör underrättas, och de kan ge information om den avlidnes vilja. För barn bör vårdnadshavares samtycke krävas. 

I övrigt ska dock vad vi vet om den avlidnes vilja vara avgörande. På så sätt kan vi också stärka ställningen för det förmodade samtycket.

3. Organbevarande behandling bör tillåtas. Under sommaren har före detta justitierådet Sten Heckscher presenterat sin utredning ”Organbevarande behandling för donation”. Huvudförslaget är att medicinska insatser på en döende människa ska tillåtas för att senare möjliggöra donation. Detta gäller när livsuppehållande behandling inte längre är möjlig. 

Under vissa förutsättningar ska man i en sådan situation kunna förbereda för donation genom intensivvårdsinsatser för att bevara organ, redan innan donatorn har avlidit. Detta är ett viktigt förslag som vi helt stöder.

4. Underlätta för anonym, altruistisk donation. Kommersiell organdonation bör inte tillåtas. Däremot är det i Sverige sedan 2004 tillåtet att skänka bort sin ena njure anonymt, utan att veta vilken patient som får ta emot den. Det är en rent altruistisk handling, för att rädda livet på en annan. 

Systemet med en sådan anonym, altruistisk donation bör byggas ut.

5. Bygg ut systemet med korsvis donation. Den som donerar en njure är oftast en nära anhörig eller en vän till patienten. Men ibland händer det att givaren av en njure och mottagaren inte matchar varandra vad gäller blodgrupp och vävnadstyp. 

Sedan 2016 finns därför ett njurbytessystem så att par kan byta njurar med varandra korsvis. Detta är ett utmärkt system som bör byggas ut.

Att donera en njure till en annan människa kan rädda en annan människas liv. Det är något av det mest osjälviska man kan göra. I dag behöver vi fler donationer, där människor tar vara på denna unika möjlighet till medmänsklighet. 

Carl-Henric Grenholm är en av artikelförfattarna.
Carl-Henric Grenholm är en av artikelförfattarna.