En nyligen publicerad rapport från Svenska kyrkan och Uppsala universitet visar att många minoritets- och urfolksbarn lever i en utsatt situation och att deras rättigheter kränks.

Forskning visar att hälften av samer i åldern 13–18 år upplevt negativt bemötande på grund av sin etniska härkomst. Ungdomarna får ofta försvara och förklara sin existens som samer.

Deras hälsorelaterade livskvalitet bedömdes vara lägre än hos andra svenska skolbarn. Bilden bekräftas av samiska ungdomsförbundet: att ständigt behöva förklara och försvara det samiska livet är den klart tyngsta bördan för många unga samer. I renskötarfamiljer påverkas barnen direkt av den press som renskötseln står under på grund av bland annat gruvexploateringar och rovdjur. Samiska ungdomsförbundet arbetar därför aktivt med att motverka självmord bland unga samer.

Artikelbild

När judiska ungdomsförbundet våren 2014 tillfrågas om vad som är den viktigaste insatsen för att stärka judiska barn och unga i Sverige är svaret: fysisk säkerhet och trygghet.

Enligt Brottsförebyggande rådet ökade antalet anmälningar om antisemitiska hatbrott under 2010–2012. Även barn och unga drabbas.

Romska barns utmaningar på skolområdet är väl kända. Många utsätts för öppen diskriminering och negativt bemötande.

Enligt regeringens romastrategi ska romska 20-åringar ha likvärdiga möjligheter i livet som andra i Sverige år 2032. Det är en väldigt lång tid att vänta för alla de romer som är barn och unga nu.

Artikelbild

Sju gånger har Europarådet kritiserat Sverige för att barns rätt att lära sig och utveckla minoritetsspråket inte säkerställs. Det är oacceptabelt att så få barn har möjlighet att nå högre läs- och skrivkunnighet i sitt minoritetsspråk. Förskola på minoritetsspråk är svårt att få inom förvaltningsområdena trots att den är lagstadgad. Bara i Stockholms kommun uppges 160 barn köa till finskspråkig förskola. Det råder oklarhet om hur mycket stöd kommunerna behöver erbjuda i minoritetsspråket inom förskolan, vilket upprepat påtalats för regeringen.

I början av juni fattar riksdagen beslut om att kravet på grundläggande kunskaper ska slopas så att även barn med begränsade kunskaper ska kunna få rätt till modersmålsundervisning i nationella minoritetsspråk.

Det är bra, men denna efterlängtade reform riskerar dock att bli en stor besvikelse för många familjer, eftersom bristen på lärare omöjliggör sådan undervisning.

Trots att det råder akut brist på lärare, har regeringen endast avsatt en fjärdedel av de resurser som enligt dess egen expertmyndighet ansåg vara ett minimum för att skapa en kvalitativ lärarutbildning i minoritetsspråken. Samtidigt satsas miljarder på utbildningsreformer där kunskap och kvalitet uppges vara ledstjärnan.

Stärk minoritets- och urfolksbarnen bland annat på detta sätt:

1. Synliggör barnperspektivet i minoritets- och urfolkssammanhang. Artikel 30 i barnkonventionen ger minoritets- och urfolksbarn rätt till det egna språket och till en kulturell identitet. I minoritets- och samepolitiken behöver större fokus läggas på barn och ungas behov. För att motverka fördomar och utsatthet måste kunskapen om dessa grupper öka i samhället.

2. Fortsätt protestera när rättigheter kränks. Barn och ungas säkerhet mot hot och trakasserier ska säkerställas, liksom friheten att leva med sin identitet, kultur och religion. Dessutom måste regeringen lösa de rättsliga och strukturella problemen inom utbildningsväsendet så att barn ges tillgång till sitt nationella minoritetsspråk.

3. Skapa sammanhang där minoritets- och urfolksbarn också får vara normen. Att skapa frizoner där dessa barn synliggörs och får vara normen, kan stärka dem i deras identitet, göra dem tryggare och öka livsmodet. Det behövs arenor, såsom förenings- och församlingsverksamhet, där minoritetsspråket kan användas och där kulturen värdesätts.

4. Stärk barns och ungas egna röster och möjligheter att påverka. Kommunerna måste beakta dessa barn och ungas behov och ge dem inflytande.

Det borde vara en självklarhet att även minoritets- och urfolksbarnen känner sig trygga, blir bekräftade och uppmuntrade och att deras språk och kultur anses vara en rikedom för, och en rättighet i, Sverige.

Regeringen behöver därför föra en aktiv och löpande dialog med ungdomsförbunden för att säkerställa barns och ungas rättigheter.

Anders Wejryd, ärkebiskop Svenska kyrkan

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda barnen

Victor Borslöv Reichmann, ordförande Judiska ungdomsförbundet

Erland Kaldaras Nikolizsson, ordförande Romska Ungdomsförbundet

Veera Jokirinne, generalsekretare Sverigefinska ungdomsförbundet

Per Jonas Partapuoli, ordförande Sáminuorra – Svenska samernas ­riksungdomsförbund

Eva Törmä, ordförande Met Nuoret – Tornedalingarnas ­Ungdomsförbund