Odinslund med omgivningar räknas som en av de mest bevaransvärda stadsmiljöerna i Sverige över huvud taget.

Här slår Uppsalas hjärta, här finns stadens själ, genius loci.

Hela miljön med sin ovanliga koncentration av historiskt och estetiskt synnerligen betydelsefulla byggnader kommer troligen alltid att finnas kvar. Det är Slottet, Carolina med sin front av kolonner och sin strama resning, Villa Anna, byggt som privatpalats, det enda bevarade i Uppsala, Gustavianum, Uppsalas märkesbyggnad nr 1, ärkebiskopsgården med sina flyglar och sin stora stallbyggnad, Domkyrkan, Dekanhuset (där nu Fastighetsverket håller till) Trefaldighetskyrkan och den lilla prästgården ritad av Ture Stenström.

Artikelbild

Det fantasieggande namnet Odinslund, var kommer det ifrån? En koppling till guden Oden kan man inte bevisa.

Flera belägg från 1600-talet visar att namnet Odinslund har använts om det vi i dag kallar Riddartorget.

Namnet försvinner därifrån, kanske i samband med att riddaren P Julinskiöld på 1700-talets mitt bygger sig ett enormt påkostat palats på höjden ovanför. Först 1842 finns det belägg för namnet Odinslund med sin nuvarande syftning. Namnet kan ha uppkommit i samband med att obelisken restes av Karl XIV Johan 1832 och att man då skapade en allmän promenadplats här.

En förnyelse av platsen är angelägen, och nota bene när man bygger i en miljö med enbart gamla byggnader, är byggnadens storlek, materialet i fasaderna och takutformningen mycket viktiga faktorer att ta ställning till.

För den äldre bebyggelsen i och kring Odinslund gäller att alla husen har fasader av tegel, i regel putsade. Taken är sadeltak, i ett par fall till och med säteritak.

Enligt detaljplaneförslaget för kvarteret Ubbo som är ute för granskning planerar nu Stiftelsen Ubbo vars byggnader förvaltas av Uppsala Akademiförvaltning att uppföra två byggnader på den tomt man äger i Odinslund. Man vill bygga ett långt L-format hus i tre våningar längs med gatan. Fasaden ska enligt planen byggas av glas och stål. Taket är platt och har dessutom en låda med fönster på taket. Huset fortsätter sedan i rät vinkel in i kvarteret. Här rör det sig om fyra våningar, också här till stor del av glas och stål.

Fasadmaterialet glas och stål är helt främmande i denna miljö, där de nya byggnaderna, ifall de kommer till stånd, blir helt dominerande.

Fasadmaterial som putsad sten eller trä skulle på ett varsamt och kongenialt sätt kunna lyfta området. Men storleken får inte vara krossande.

På tomten inne i kvarteret finns nu två gamla byggnader, 1700- och 1800-tal. I det inre gårdsrum som man vill skapa innanför det långa huset kommer ett av de gamla husen att finnas kvar. Här vill man uppföra ett tvåvåningshus, fasadmaterialet är för mig okänt, men faktiskt blir det sadeltak! På denna innergård finns det enligt planerarna ”plats för utevistelse”, förmodligen bara för de forskare och studenter som ska få bostäder här.

Den grönska och luftighet som finns i dag är emellertid en viktig tillgång och är kanske för den stora allmänheten det som skattas högst i Odinslundsområdet.

Låt vara att Odinslund omges av fantastiska, intressanta och vackra byggnader, men hur är det att gå där på gatan eller gruset? Det är inte ett stråk som man väljer: en tråkig grusyta och ett övergivet grönområde. Varför inte ta ett helhetsgrepp och samordna en uppgradering av ytorna på ömse sidor av gatan? (Ägarförhållandena beträffande grusytan är för mig okänd.) Här behövs något som för in liv, rörelse och ljus. Något behöver byggas här på marken som Stiftelsen Ubbo äger.

I stället för en stor klumpig byggnad tänker jag mig en elegant, låg byggnad med putsade tegelfasader och naturligtvis ett sadeltak.

Huset ska ligga i en lummig och inbjudande park med bänkar och fin belysning. Då skulle Odinslund bli en tillgång för Uppsalabor och turister. Dess rätta potential tas då tillvara.