Om koldioxid i atmosfären är en fara för jordens temperatur, då saknar det betydelse varifrån koldioxiden kommer. Växthuseffekten gör ingen åtskillnad på om molekylerna kommer från eldning av fossilt kol eller biobränsle. Fossilt bränsle har högt exergivärde och elenergi kan utvinnas med god verkningsgrad. Biobränslen som flis, metanol och rötat metan har låga exergivärden. Biobränsle i form av metanol i tanken och flis i biokraftvärmeverken ger därför mer utsläpp av koldioxid till atmosfären i förhållande till nyttan.

Biobränsle kräver uppodling vilket minskar fotosyntesen och försvårar för koldioxiden att återvända till marken. Om en yta skog avverkas dröjer det länge innan fotosyntesen i det området kommer upp i det normala. Därför höjer biobränsle koldioxidhalten i atmosfären betydligt mer än motsvarande nytta från fossila bränslen.

Vi är inte rädda för mer koldioxid i atmosfären, då växer det bättre. Koldioxidens växthuseffekt har uppnått mättnad och den påverkar därför inte det framtida klimatet. Men alla tänker och känner inte på det sättet. Då är det märkligt, att de som mest oroar sig för koldioxiden ofta tillhör just de som vill vidta åtgärder, som leder till mer utsläpp av koldioxid och som samtidigt hindrar koldioxiden från att återvända till marken.

Grön energi är inte alltid så grön som många gärna vill tro.

Om vi vill minska koldioxiden i atmosfären då är fjärde generationens kärnkraft förmodligen det bästa. Den har inte nuvarande kärnkraftverks av andra generationens nackdelar, bränslet är billigt och räcker i tusen år. Det är möjligt att göra den småskalig vilket innebär, att spillvärmen kan användas för att värma även små städer och samhällen. Därmed kan den så kallade bortre parentesen tas bort, och vår miljöministers önskan om noll i koldioxidutsläpp 2050 infrias.

Bioenergi är en bristvara och uttaget har redan passerat en nivå som är hälsosam för vår jord. Allt fler statschefer går nu emot den rådande klimatdoktrinen och menar, att klimatdoktrinen är mer skrämmande än klimatets förändring.

Lars Cornell
energi- och miljödebattör
Sten Kaijser
professor emeritus Uppsala universitet
UNT 20/9 2011