I stället för att föra ett faktabaserat resonemang kring flygskatten väljer företrädarna för Grön Ungdom att i sin replik på mitt debattinlägg retirera till en plakatpolitik som är landsbygdsfientlig, klimatmässigt verkningslös och verklighetsfrånvänd. Andra argument för denna skatt finns nämligen inte.
Erik Wahlström och Klara Rönnegård konstaterar i sin replik att ”vi måste agera fort och kraftfullt för att minska utsläppen och rädda klimatet”. I en svensk kontext är detta, milt uttryckt, att slå in vidöppna dörrar.
Hade Grön Ungdoms företrädare bemödat sig med att läsa på om Kristdemokraternas uppfattning i frågan, hade de vetat att mitt parti är av samma uppfattning.
Nu var dock inte syftet med mitt debattinlägg att göra plakatpolitiska uttalanden om det självklara, det vill säga klimatförändringarnas faktiska existens. Mitt syfte var i stället att peka på flygskattens uppenbara landsbygds-och klimatpolitiska tillkortakommanden.
Flygskattens landsbygdsfientliga natur vill Grön Ungdoms företrädare inte kännas vid. I stället menar de att landsbygden gynnas av flygskatten, då nämnd skatt anses ”minska (de) klimatförändringar som följer av våra ofantliga utsläpp och påverkar hela landet”. Hur detta påstådda orsakssamband skulle gynna landsbygdens invånare – ja, det är höjt i dunkel.
Till detta har Wahlström och Rönnegård fel i sak, både vad gäller flygskattens koldioxidutsläppsminskande effekt och Sveriges påstått ”ofantliga utsläpp”.
Att flygskattens klimatnytta förkastas av den samlade, svenska expertisen ignorerar de. Så också det faktum att Sveriges ”ofantliga utsläpp” endast utgör 0,12 procent procent av världens totala utsläpp, och att våra flygutsläpp uppgår till mindre än en procent av de globala flygutsläppen.
Låt mig vara övertydlig: detta är illa nog. Just därför vill Kristdemokraterna påskynda omställningen till en fossilfri flygflotta till 2030. Och tvärtemot vad Grön Ungdom hävdar är detta fullt möjligt. Naturligtvis finns tekniska utmaningar. Till skillnad från Grön Ungdom/Miljöpartiet är dock Kristdemokraterna ett lösningsinriktat parti. Och lösningen på en fossilfri flygflotta stavas vare sig flygskatt eller minskat flygande. En fossilfri flygflotta – och än mindre dämpade klimatförändringar – uppnås heller inte genom ett ökat resande ned på kontinenten med tåg drivna av el från polskt och tyskt brunkol.
Så, Grön Ungdom, det är inte mitt parti som ”osar av nonchalans inför den generation som kommer leva med klimatförändringarnas konsekvenser”.
Det är Grön Ungdoms verklighetsbeskrivning som osar av okunskap inför hur klimatförändringarna bäst bekämpas. För det krävs åtgärder med faktisk effekt – inte populistisk plakatpolitik som hämmar en grön omställning.
Det är inte lätt när verkligheten inte rimmar med ens verklighetsuppfattning.
Anders Sellström, Europaparlamentariker (KD)