Samtidigt förmedlas ett annat budskap i nyhetsmedia. Utsläppen av koldioxid och andra klimat­påverkande gaser forsätter att öka. Strategin att med marknadens hjälp ta itu med klimatförändringarna, till exempel handel med utsläppsrätter har miss­lyckats. Tvärtom blir situationen­ alltmer desperat samtidigt som kraven på nytänkande ökar.

De fördelar som utökad handel möjligen kan medföra för transnationella företag blir futtiga jämfört med det elände som klimatförändringarna är på väg att leda till. Vi måste kanske ompröva hela vårt sätt att se på ekonomi och ekonomisk utveckling. En prioritet är rimligen att skydda livsförutsättningarna på vår planet.

Därför kan man fråga sig om de pågående hemliga förhandlingarna är inriktade på fel saker. Om man vill minska utsläpp av kol­dioxid bör rimligen långväga transporter reduceras och inte stimuleras. Vi bör snarare uppmuntra till lokal och nationell handel.

Ett ytter­ligare problem med TTPI (Transatlantic Trade and Investment Partnership) är att det i praktiken syftar till gemensam standard när det gäller bestämmelser för skydd av miljö och hälsa. Möjlig­heterna att skärpa krav inom dessa områden genom nya lagar försämras dessutom av ett förslag till skiljedomsnämnd (ISDS) där transnationella företag kan kräva kompensation om de nya reglerna bedöms leda till minskad monetär vinst. TTPI är med andra ord ett hot mot demokratin.

Man skapar låsningar som försvårar ny politik i exempelvis relation till klimathotet.

Mitt förslag är alltså att det nämnda skiljedomsförfarandet skrotas och lyfts bort från förhandlingarna och att EU inklusive dess kommission lägger all kraft på klimatpolitiken. Försök att påverka USA inom detta område är angeläget eftersom USA hittills fungerat som en bromskloss. Vi bör stödja de positiva krafterna i USA.