Liberalerna har kallat energiminister Anders Ygeman (S) till näringsutskottet, och en av de frågor vi väljer att ta upp är frågan om framtidens elmarknad.
Det är en viktig fråga för oss där säkra leveranser av el till industri och konsumenter är grunden för framtidens tillväxt och för att vi ska kunna leva det goda liv vi tar för givet.
För mer än tio år sedan, föddes idén om en elhandlarcentrisk modell (ECM) i Sverige. I grunden handlar det om att gå från två elfakturor – en för den rörliga elen och en för elnätet – till en samlad faktura och på så vis göra elmarknaden mer begriplig för svenska konsumenter. De onödigt dyra anvisningsavtalen – som så starkt präglade elmarknaden i slutet av 90-talet och i början av 00-talet – skulle samtidigt tvingas bort.
Utifrån den samlade elfakturan skulle elhandlaren bli kundens främsta kontakt och elnätsägaren förpassas till periferin.
Ramarna för den elhandlarcentriska modellen var satta. Men det som på pappret lät som en enkel uppgift visade sig kräva omfattande strukturförändringar på elmarknaden för att bli verklighet. I dag är det allt fler som ifrågasätter om det är värt att genomföra de förändringar som krävs för att kunderna ska få en faktura i stället för två.
Moderaterna och Kristdemokraterna lyfte nyligen i en artikel i Svenska Dagbladet (22/10) fram de risker som en elhandlarcentrisk modell för med sig. För att ECM ska vara genomförbar behöver nämligen en stor databas byggas upp där mycket känslig information om Sveriges samtliga hushåll ska samlas. Något som bland att Försvarsmakten utryckt skarp kritik emot. Liberalerna delar oron. Sveriges elnät är på ett helt annat sätt i dag än för tio år sedan en måltavla för cyberattacker från främmande makt och att samla central data om alla elkunder på samma ställe skulle göra elförsörjningen mycket sårbar.
När försvaret uppmanar politiken att inte samla känsliga data på det här sättet, måste vi politiker lyssna.
Till skillnad från Moderaterna och Kristdemokraterna menar vi liberaler att det inte bara är datahubben i sig som är feltänkt. Snarare är det reformen som helhet som är feltänkt. Under samtliga utredningar som präglat planeringen av ECM har kritiken kunnat staplas på hög: Från tunga remissinstanser hörs oro för den personliga integriteten, för omfattande merkostnader för kunderna och för ökade kreditrisker hos marknadens aktörer. Faktum är att strukturerna på energimarknaden har förändrats drastiskt de senaste tio åren. Andelen el från vind har ökat kraftigt, elbilarna har blivit ett reellt alternativ till de fossildrivna, och vi har tvingats lära oss vad effektbrist är för något.
Energisamhället ser i dag helt annorlunda ut än för bara ett decennium sedan, något som inte minst blir uppenbart när man betraktar klimatpolitiken och Sveriges ambitiösa klimatmål.
Det är en lika delar tuff men nödvändig uppgift att de kommande 25 åren helt fasa ut Sveriges konsumtion av fossila bränslen. Det är vårt ansvar som folkvalda att ge ansvariga företag och myndigheter bästa möjliga förutsättningar för att lyckas med den uppgiften. Både elproduktionen och elmarknaden behöver utvecklas för att ta hand om den kraftigt ökade efterfrågan på el som blir konsekvensen av att allt fler sektorer elektrifieras.
Att under samma period genomföra en stor omstrukturering av elmarknaden utan nyttoeffekter är inte ett bra sätt att skapa goda förutsättningar.
Tiden för att uppnå Sveriges klimatmål är knapp. Reformer för energisektorn som inte har en tydlig klimatnytta måste därför ha andra tydliga vinster för att anses försvarbara. Att gå från två pappersfakturor till en är fel fokus. Vi politiker har betydligt viktigare uppgifter framför oss som att exempelvis bygga elvägar och laddinfrastruktur. Vi behöver städa upp bland ineffektiva ramverk och dra i handbromsen för reformer som passerat sin bäst före-gräns.
Låt oss i stället fokusera på energisystemets stora utmaningar. De fossila bränslena ska bort och leveranserna av el till alla överallt måste säkerställas årets alla timmar, samtidigt som efterfrågan på el växer kraftigt för första gången sedan 1980-talet.
Det här är viktiga faktorer för att vi ska nå målet om ett elektrifierat, digitaliserat och hållbart samhälle. Att förändra elfakturan är det inte. Liberalerna vill se ett Sverige där både växande städer, en levande landsbygd och fossilfria transporter ryms. Vi vill också se ett Sverige där vi når klimatmålen samtidigt som vi stärker svensk konkurrenskraft.