I slutet på 1800-talet hade bara män med stor inkomst eller förmögenhet rösträtt. De flesta i Sverige hade alltså inte rösträtt, det var ett borgerligt privilegium. Utgångspunkten var tydlig – rösträtt var bara för de som hade förtjänat det.

Men kraven på allmän rösträtt växte sig allt starkare. I nästan 30 år pågick striderna.

Högern sa envist nej. Skulle kvinnor få rösta? Nej där drog de gränsen! Kvinnor var för känslosamma, hade för outvecklade hjärnor.

Kampen för kvinnors rösträtt blev allt mer intensiv, 1918 på gränsen till revolution. Klassklyftorna var enorma. Många kämpade helt enkelt för rätten att leva och mat för dagen. De här åren bildades allt fler S-kvinnoklubbar runt om i landet, många aktiva än i dag. De slogs för kvinnors rätt att rösta, rätt till egen inkomst, frihet och makt över sina liv. För S-kvinnor, då som nu, var klassmedveten feminism utgångspunkten, både jämställdhet och jämlikhet. De drev intensivt kampen även internt i partiet.

1917 förlorade högern andrakammarriksdagen. Den nya majoriteten med S och FP la tillsammans fram förslaget om allmän rösträtt. Högern kämpade emot och röstade nej. Men efter hot om revolution och strejk fick de till slut ge sig.

Den 17 december 1918 togs beslutet som förändrade Sveriges historia. I valet 1921 fick kvinnor i Sverige rösta för första gången.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Vi är många – både män och kvinnor – som är stolta över det vi uppnått och som arbetar för att bevara och utveckla jämställdheten. För trots att vi kommit långt, har vi långt kvar.

S-kvinnor är del av Socialdemokraterna, makten och besluten, på alla nivåer. I över hundra år har vi kämpat för både kvinnors och mäns rätt att äga och välja sitt eget liv. Kämpat för att stoppa exploatering, våld och övergrepp och bryta strukturellt förtryck i alla former. Vi fortsätter ta den feministiska kampen så länge det behövs.