Trafikkommunalrådet Rickard Malmström (MP) vill gärna att fler i Uppsala cyklar (UNT 9/4). Det är bara att instämma. Cykeln är ett fantastiskt färdmedel. Jag är själv vardagscyklist, och har tagit cykeln till och från jobbet i tjugo år. Den tar mig från dörr till dörr, kostar väldigt lite och ger inga utsläpp. Men vardagsmotion! När vårsolen tittar fram blir färden ett rent nöje.

Fortsätt satsa på att ge cykeln bra förutsättningar i Uppsala.

Men cykeln har också uppenbara nackdelar. Vintermoddiga novemberdagar är det inte bara kallt och svårtrampat, utan också vingligt och osäkert. Likadant isiga februaridagar. Jag sätter ogärna barnen i stol eller kärra den delen av året. Oavsett väder är det krångligt att få hem större paket eller ett par rejäla matkassar.

Med tre barn yngre än sju år som ska transporteras kan jag lova att det inte bara handlar om personlig bekvämlighet när valet faller på bilen. Ibland är det en ren säkerhetsfråga.

Men denna bilism vill Rickard Malmström förhindra. Det ska bli svårare att skjutsa barnen till skolan. Fler hinder för bilen i stan. Malmström vill ”göra upp med bilistnormen”.

Inte så att bilen saknar nackdelar. Tvärtom – de är uppenbara. Buller och utsläpp är två av dem. Trängsel ett tredje. Lyckligtvis utvecklas tekniken snabbare än de flesta av oss kunde tro för några år sedan.

I dag finns bilar som är både tysta och rena. Ny teknik och bättre planering underlättar att hantera även trängsel.

Man måste också erkänna att bilen har fantastiska fördelar jämfört med de flesta andra transportmedel. Ofta är den överlägsen alla alternativ när det gäller tid, lastförmåga, bekvämlighet och möjlighet att styra över sin tid – det som många upplever som frihet. På landsbygden är bilen helt avgörande för ett fungerande liv.

Uppsala är Sveriges största glesbygdskommun.

Stadens kärna är inte till bara till för de människor som bor i den, utan är ett nav för människor och företag i hela regionen – inklusive huvudstadsregionen som alltmer växer samman med Arlanda och Stockholm.

Det är knappast ”bilistnormen” som gör att antalet mil i bil fortsätter att öka och nu är uppe i 6,8 miljarder (Trafikanalys) – trots rätt många års politiska försök att hindra framkomligheten, och trots många trafikproppar i och kring våra städer.

Behovet av resor, transporter och möten minskar inte i dagens samhälle, utan tvärtom ökar.

Den bilfientlighet som ligger bakom kommunens planer att göra det svårare för barnfamiljer att nå förskola och skola med bil – genom att bygga fysiska hinder – är därför provocerande. Dels för att en kommunal uppgift bör vara den motsatta, att underlätta människors vardagsliv. Dels för att den sker i strid med vad vi hittills vet om bilismens utveckling.

Den är ett uttryck för en medveten politik som inte går ut på att underlätta transporter, utan på att försvåra för bilism.

Den utgår från en schablon om att småbarnsfamiljer går till skolan, och missar att kösystemet kan ge skolplats på andra sidan stan. Den tar heller inte hänsyn till en levande stads stora behov av godstransporter, så att företag får varor till sina butiker och krogar musikinstrumenten till sina scener.

Nu står Uppsala inför ett gigantiskt stadsbyggnads- och infrastrukturprojekt: två nya järnvägsspår till Stockholm och utvecklingen av 33 000 bostäder i Södra staden. Att detta måste ske med kraftigt utbyggt och kapacitetsstark kollektivtrafik är självklart. Lika självklart måste det vara att planera för det vi vet om bilens utveckling och om människors rörelsemönster – med ödmjuk insikt om att människors framtida beteende inte alltid blir som planerarna har tänkt. Bilen kommer sannolikt att vara efterfrågad även i framtiden, och är i flera sammanhang ett överlägset transportmedel för väldigt många människor, både i och utanför städer.

En av Uppsalas absoluta styrkor, som gör vår stad attraktiv för både människor och företag, är att det är nära till allt. Den närheten räknas i minuter, inte i kilometer. Och den försvinner lätt när det blir köer eller brist på plats att ställa sitt fordon. Se på många andra städer i världen, som redan byggt fast sig i sådana problem. Lär av tidigare misstag när politiskt önsketänkande har skapat omöjliga förutsättningar för stadsdelars utveckling.

Erkänn olika transportmedels fördelar och nackdelar, och se till den långsiktiga helheten.

Låt inte Uppsala köra ner i diket.