Norge kan inom den närmaste tiden komma att drabbas av en terrorattack. Den planerade attacken ska ha kopplingar till norrmän som stridit i Syrien, enligt den norska säkerhetstjänsten.

Hotet som nu skakar vårt grannland kan nästa gång drabba oss. Även Sverige är är uttalad målgrupp för dessa grupper. Enligt svenska säkerhetspolisen är våldsbejakande islamister den största och farligaste extrema grupperingen i Sverige. Och man jobbar aktivt med att rekrytera fler svenskar. Jihadpropaganda på svenska, på Youtube, direkt från Syrien, är nu ett faktum.

Vad kan följden bli för vårt land? Självmordsbombaren på Drottninggatan i Stockholm, Taimour Abdulwahab, illustrerade detta mycket tydligt. Det är viktigt att förstå att det bara var tillfälligheter som gjorde att det inte blev värre än vad det blev. Hans bomb var mycket sofistikerad och kraftfull och det var ren tur att tekniken fallerade, annars hade vi utsatts för ett terrorattentat som vi i dag hade kommit ihåg som Sveriges elfte september. Abdulwahab agerade heller inte ensam. Hans kontakter globalt visar att han tillhörde ett större nätverk av terrorister – som alla sanktionerar Sverige som ett legitimt mål för terrorattacker.

De senaste åren har vi sett en dramatisk ökning av svenska medborgare som reser till exempelvis Syrien och Somalia för att ansluta sig till våldsbejakande islamistiska grupperingar.

Enligt Säpo kunde det i slutet av 2013 bekräftas att minst 75 svenska medborgare hade rest till Syrien på jihadistiska uppdrag. I verkligheten kan antalet röra sig om det dubbla och det finns inga tecken på att resandet avtar. Dessa personer riskerar att återvända till Sverige både som välutbildade inom terror och som potentiella tickande bomber.

Rekryteringen av jihadister pågår i många europeiska länder, där stora grupper lever i utanförskap och i områden där extremism florerar.

Enligt internationella beräkningar strider omkring 1500 – 2000 européer för al-Qaida-inspirerade grupper i Syrien. Aktiva rekryteringsinsatser pågår över hela Västeuropa.

De flesta instämmer i att Sverige har ett ansvar att inte bli en bas för terrorism. Men samtidigt hör desperata föräldrar av sig till handfallna myndigheter för att få hjälp med att stoppa sina söner från att ansluta sig till terrororganisationer. Någon sådan hjälp finns dock inte att få. Den skarpaste signal det offentliga Sverige i dag kan skicka till en potentiell jihadist är att markera att han utsätter sig för fara genom att åka och att staten har svårt att bistå på plats.

Det är hög tid att diskutera fler och mer handfasta lösningar, såsom:

  • Att bryta utanförskapet i förorterna – personer måste absorberas av samhället.
  • Offentlig samordning. Problem får inte hamna mellan stolarna och i dag brister kommunikation och samverkan mellan olika politiska nivåer. Vi behöver ett inrikesdepartement för dessa frågor. Det finns även anledning att överväga en antiterrorkoordinator på regeringskansliet. En nationell samordnande aktör måste på ett helt annat sätt än i dag vara en del av det förebyggande arbetet. Det är även viktigt att lokala politiker och tjänstemän lyfter frågan. Framförallt måste bättre förutsättningar för att möta berörda familjer skapas.
  • Lagstiftning. Det är rimligt att den som väljer att resa för att strida med al-Qaida-inspirerade grupper får betala ett högt pris. Här finns flera exempel från länder i Europa, som i vissa fall drar in socialbidrag (Belgien, Nederländerna), i andra fall pass (Tyskland) och i tredje fall medborgarskapet för dubbla medborgare (Storbritannien). Lagstiftningen kan även anpassas för att ge Säpo ett större mandat än det strikt brottsbekämpande.
  • Civilsamhället i förorterna. Marginaliserade ungdomar med bakgrund från Mellanöstern och Afrikas horn riskerar att hörsamma radikala budskap. Det är därför viktigt att fler goda krafter står upp för tolerans och mot extremismen. Här kan exempelvis föreningar och religiösa församlingar spela en viktig roll.
  • Förbättra samordningen på EU-nivå. Någon form av permanent europeisk kontaktgrupp eller arbetsgrupp borde skapas. Med tanke på skillnaderna i lagstiftning så borde en jämförande studie göras med förslag om tillnärmning eller ökad harmonisering av lagstiftningen.

I grunden handlar det om att förhindra brott mot mänskligheten utomlands och skydda vår egen demokrati mot våldsbejakande extremism.

Lars Adaktusson (KD), EU-parlamentariker

Mikael Oscarsson (KD) , riksdagsledamot