Alla etablerade partier säger sig ta avstånd från Sverigedemokraterna, men de politiska förslagen för att bekämpa rasismen lyser med sin frånvaro. Alla tycks vara överens om att jobben är valets viktigaste fråga, men diskrimineringen på arbetsmarknaden tillåts fortsätta.

Feministiskt initiativ har kongress samtidigt som Socialdemokraterna, med skillnaden att vi skapar en arbetsmarknad för hela Sverige – inte bara för de som är blonda och blåögda.

Goda arbetsförhållanden och frihet från diskriminering är en förutsättning för att människor ska kunna forma sina egna liv. Så ser samhället inte ut i dag.

Människor med ”fel” namn, ”fel” hudfärg eller ”fel” religion stängs ute från stora delar av arbetsmarknaden och tvingas precis som kvinnor till lägre lön, otrygga anställningar, slitsamma arbeten och dålig arbetsmiljö.

Det blir allt tydligare att den svenska självbilden som ett jämställt, öppet land som respekterar mänskliga rättigheter inte är mer än en bild, en fantasi. Därunder finns fakta som visar en annan verklighet, där rasismen och antifeminismen breder ut sig och utvecklingen går bakåt. Vi befinner oss i ett skarpt läge där vi måste välja färdriktning för Sverige och Europa.

Feministiskt initiativ väljer att bemöta rasismen och tala om mänskliga rättigheter när andra pratar om integrationsproblem.

Sverige är det land med störst skillnad mellan andelen utrikesfödda och inrikesfödda som har jobb bland alla 34 OECD-länderna. Ungdomsarbetslösheten bland utrikesfödda är hela 35 procent, endast i Spanien är den högre. Risken att som utrikesfödd och högutbildad sakna arbete eller ha ett arbete som man är överkvalificerad för är som störst i Sverige tillsammans med krisens Grekland och Spanien. Diskrimineringen drabbar även utrikesfödda som har en svensk högskoleexamen. Värst är det för människor med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika.

Regeringen saknar en antidiskrimineringspolitik. De har inte heller någon jobbpolitik. Det enda de gör är att sänka kostnaderna för arbetskraften genom subventioner till arbetsgivare.

Regeringens lösning på arbetslösheten bland utrikesfödda är att skapa fler lågkvalificerade arbeten och lägre löner. Detta trots att Sverige har bland Europas bäst utbildade utrikesfödda, som dessutom oftare har högskoleutbildning än inrikesfödda svenskar.

I stället för att motverka diskriminering så att utrikesfödda får jobb på jämlika villkor, vill de rea ut människors arbetskraft och göra en av västvärldens mest uppdelade arbetsmarknader än mer ojämlik.

Diskrimineringen på arbetsmarknaden får redan i dag förödande ekonomiska och sociala konsekvenser.

Hela 39 procent av de utrikesfödda i Sverige kategoriserades 2008 som fattiga och exkluderade, enligt EU. Endast i Grekland och Frankrike var fattigdomen och exkluderingen värre.

Diskrimineringen är även en enorm förlust för samhället när utbildningar och kompetens inte tillvaratas. En opposition som säger sig prioritera jobb, utbildning, rättvisa och en stark ekonomi borde ha antidiskrimineringen högst på dagordningen.

Tyvärr är detta en icke-fråga för Socialdemokraterna. De säger inte ett knyst om rasismen och presenterar inga lösningar.

Trots forskning som visar på en omfattande diskriminering på arbetsmarknaden har antalet fällande domar varit ytterst få. Detta visar att diskrimineringslagstiftningen i sig inte är tillräcklig för att åtgärda problemet. För att skapa ett jämlikt arbetsliv måste krafttag riktas mot de som diskriminerar.

Feministiskt initiativ lägger på vår kongress fram en rad omfattande förslag för att skapa en arbetsmarknad fri från diskriminering:

  • För att skapa en hälsosam arbetsmiljö, en trygg tillvaro samt möjlighet till fritid och samhällsdeltagande måste arbetsmarknaden utgå från människors behov och inte tvärtom. Rätten till heltid ska lagstadgas, trygga anställningar ska vara norm på arbetsmarknaden och arbetstiden måste kortas ned.
  • Staten, kommuner och landsting har ett särskilt ansvar som arbetsgivare. Därför ska all offentlig upphandling innehålla en antidiskrimineringsklausul. Därutöver ska alla myndigheter göra diskrimineringskontroller på sin egen verksamhet och DO tillsammans med arbetsmarknadens parter upprätta en uppförandekod så att antidiskrimineringslagarna följs.
  • För att kunskapen om diskriminering ska omsättas till handling måste vi utöka arbetsgivares skyldigheter att aktivt arbeta för jämställdhet och likabehandling. DO:s sanktionsmöjligheter mot företag ska ökas, skadestånden i diskrimineringsmål ska höjas och möjligheten till positiv särbehandling vid likvärdiga meriter ska införas.

Feministiskt initiativ är ett nytänkande parti i ett gammalt politiskt landskap där etablerade partier inte lyckas minska diskriminering och ojämlikhet. Det är dags att fler bemöter rasismen som den är, ett omfattande samhällsproblem som kräver politiska åtgärder.

Sissela Nordling Blanco
talesperson Feministiskt initiativ
UNT 7/4 2013