I Sverige har vi höga krav på djuromsorg. Både genom insatser från svenska bönder och genom lagstiftning är den svenska djuromsorgen av hög internationell standard. Detta är något som svenska folket vill ha, men inte alltid tänker på att de måste kräva när de handlar.

Det finns inget effektivare medel än plånboken för att förändra världen. De val vi gör när vi konsumerar påverkar utvecklingen. De beslut vi tar tillsammans som konsumenter kan bidra till att bygga ett mer hållbart samhälle.

Men det gäller att vi blir många – när det bara är enstaka personer som till exempel efterfrågar det mer miljövänliga alternativet räcker inte det för att påverka produktionen.

Det är därför som företag och offentliga organ måste gå före. De kvantiteter som dessa stora inköpare köper in är tillräckligt stora för att det ska vara intressant för de företag som vi handlar av att gör nya val, att ställa om sin produktion.

Våra val påverkar också förutsättningarna för svenska producenter. Vi har kunnat se hur många bönder i dag konkurreras ut bland annat på grund av att andra länder inte ställer samma krav på produktionen som vi gör i Sverige.

Samtidigt köper också det offentliga Sverige in mängder av livsmedel, bland annat kött, som producerats under förhållanden som, tack och lov, inte är tillåtna i svenskt jordbruk.

För oss i Centerpartiet är det självklart att den offentliga sektorn vid all upphandling ska bidra till både god miljö och en god djuromsorg. Många viktiga steg har också tagits. Uppsala läns landsting är i dag ett av de absolut främsta landstingen när det gäller att köpa in ekologiska livsmedel. Mycket av det som köps in är också producerat lokalt.

Både vi som konsumenter och kommuner, landsting och staten behöver vara tydliga när vi köper livsmedel. Det ska minst uppfylla de krav på djurskydd som vi enligt lag ställer i Sverige.

Mjölk ska komma från kor som har fått vara ute och beta på sommaren, kött från grisar som inte har fått svansen avklippt och ägg från hönor som har tillgång till sandbad och sittpinne.

Att hålla djur på bete är inte bara positivt ur djuromsorgssynpunkt och ger djuren goda möjligheter till ett naturligt beteende. En väl skött betesdrift bidrar också till den biologiska mångfalden genom att bevara det öppna landskapet. Det borde därför vara ett självklart krav att det kött vi köper kommer från djur som haft tillgång till bete eller annan utevistelse under en sammanhängande betessäsong.

Det finns ytterligare ett skäl att ställa höga krav på de livsmedel som vi köper, och det är djurhållningens påverkan på utvecklingen av antibiotikaresistens.

Antibiotika är läkemedel som används för att behandla infektioner som beror på bakterier. Men all användning av antibiotika innebär att bakterierna så småningom anpassar sig så att läkemedlet inte längre biter – bakterierna har blivit resistenta. Problem med antibiotikaresistens är stora i världen och det pågår ett aktivt arbete inom sjukvården för att begränsa användningen av antibiotika.

Antibiotika används också inom djursjukvården, på samma sätt som för människor. Men det förekommer också att antibiotika ges rent förebyggande – och det kan då fungera som ett tillväxtfrämjande medel.

Eftersom användning av antibiotika leder till stora problem för samhället och framför allt för vården, är det av stort allmänintresse att begränsa användningen av antibiotika också i djurhållning. Inte minst för ett landsting bör det vara självklart att vid upphandling av livsmedel ställa krav på att det inte skett någon överanvändning av antibiotika vid uppfödningen och att ingen antibiotika har getts i förebyggande syfte. Antibiotika ska bara få ges efter ordination av veterinär och endast när det är den behandling som är bäst för djurets hälsa.

Svenskt jordbruk hör till världens mest miljövänliga. Sverige har också bland de starkaste kraven på djurskydd i Europa. Vi har anledning att vara stolta över ett jordbruk som brukar utan att förbruka jordens resurser, där djuren för det mesta behandlas väl.

Men ska det jordbruket ha en chans att överleva måste det också kunna konkurrera på likvärdiga villkor. Då måste vi ställa samma krav på den mat vi köper – vare sig vi är privatpersoner eller offentliga aktörer – som vi ställer på de svenska böndernas produktion.

Johan Örjes, landstingsråd (C)