Folkrörelsekomplexet var det begrepp som Sveriges ansedde förste sociolog E H Thörnberg använde sig av för att beskriva den samlade folkrörelsekulturen i Sverige. Under 50 år verkade denne autodidakt som landets mest anlitade föreläsare i folkets hus, nykterhetsloger och församlingshus. Thörnbergs forskning ledde till att han 1939 promoverades till hedersdoktor i sociologi vid Uppsala universitet. När den första svenska professuren i sociologi skulle tillsättas i Uppsala 1947 var han den självklare kandidaten men han hade då uppnått en för hög ålder.

I dag har Uppsala universitet blivit platsen för en forskning som med falska uppgifter, guilt by association och godtycklig empiri i nära samarbete med skandalpressen attackerar fredsorganisationer och miljöaktivister som är delar av det folkrörelsekomplex som Thörnberg framhölls som så viktigt.

Det sker i den omdebatterade forskningsartikeln om rysk desinformation som Martin Kragh ansvarar för, en artikel som tio av hans forskningskolleger nu försvarat (UNT Debatt 22/2). De menar att det inte finns några problem med artikeln eftersom de "unwitting agents" som beskrivs i artikeln kan vara skyldiga till att föra vidare det ryska narrativet omedvetet. Kragh har försett Expressens kulturchef Karin Olsson med bakgrundsmaterial för att avslöja dem som kritiserats i hans artikel. De avhumaniseras av henne och kallas värddjur, vilket gör oss som angrips till bärare av främmande parasiter.

Artikelbild

| Tord Berg

Denna syn på folkrörelser som mekaniska eller djuriska bärare av vad utomstående aktörer bestämt är kännetecknade för den akademiska syn på massan och folkrörelser som fanns i många länder, men som Thörnberg med sin empiriska och teoretiska nit bröt ner.

Ett av våra dagars uttryck för folkrörelsekomplexet är World Social Forum och dess många avläggare runt om i världen. Som uppföljning av European Social Forum i Malmö 2008 bildades ett nätverk mot högerextremism och populism. När Ukrainakonflikten bröt ut i slutet av 2013 ställde sig ukrainska deltagare i nätverket på varsin sida av konflikten. Sedan dess har detta nätverk med sociala forum aktivister främst från Central- och Östeuropa arbetat för dialog mellan civilsamhället på bägge sidor av konflikten. Som led i denna strävan genomförde nätverket 2014 resor till Kiev, Kharkiv, Donetsk och ett möte på Krim för oppositionen i hela Ukraina.

Mötet på Krim utpekas av Kragh som en avgörande länk mellan Kreml och svenska bärare av det ryska narrativet.

I artikeln utpekas en ”svensk miljöaktivist” vars namn Tord Björk framgår om man klickar på länken strax intill som deltagare på mötet. Artikeln påstår att ett tvådelat möte hölls vid samma tillfälle på Krim i juni, det ena med internationella vad Kragh kallar vänsterextremister samt en ”miljövän”, och det andra med europeiska högerextremister.

Kragh uppger att de två mötena minglade och ”utbytte erfarenheter med varandra”. Något sådant var dock en fysisk omöjlighet eftersom de två mötena med skilda karaktär hölls med knapp två månaders mellanrum. Det framgår om man läser referenserna som ges i artikeln och klickar på den blåmarkerade texten i upplysningen om det andra mötet där de två datumen står angivna. Något Kragh uppenbarligen inte bemödat sig om.

I stället har hans önsketänkande läst in i materialet varje möjlighet till smutskastning genom guilt by association även där den inte finns.

Hans märkliga metoder framgår också av att han godtyckligt hoppar över användningen av det ryska narrativet när det inte passar hans eget narrativ. Uttryckligen säger Kragh att påstående att en fascistjunta tagit över i Kiev är ett särskilt allvarligt ryskt propagandauttryck. Uttalandet från det internationella mötet på Krim med oppositionen från hela Ukraina inklusive separatister använder inte det uttrycket, utan talar i stället om en nyliberal högerregering med inslag av högerextrema ministrar, en korrekt beskrivning av situationen.

Av en forskningsartikel kan man förvänta sig att den undersöker bruket av de uttryck den säger sig särskilt vilja kritisera, och inte hoppar över det om det inte visar sig stämma.

Kragh har enligt vad han själv säger samverkat med journalister och andra under en längre tid. Det framgick när han annonserade ett kommande ”gräv” i en stor tidning vilket skedde i programmet Medierna som sändes av Sveriges Radio. Det kommande avslöjandet skulle visa att skribenter på Aftonbladets kultursidor har haft aktivt samröre med fascister och ”proryska separatister” på Krim.

Detta andra försök från Kragh att göra mötet på Krim till en stor skandal kom av sig.

När Expressen gjorde en enkel faktakoll om Krimmötet och ringde Björk visade det sig att Kraghs uppgifter i radion om skribenter inte stämde. Samma faktakoll visade också att påståendet om mingel med ett möte med europeiska högerextremister också var felaktigt. Olsson valde att dölja att Kraghs forskningsartikel om mötet på Krim inte var sann i sensationsartikeln i Expressen med rubriken ”Hemliga namnen bakom Kremlfjäsket”.

Metoden Kragh använder för att möjliggöra ”sensationen” är enkel. Han uppger att han anonymiserat namn i sin forskningsartikel för att skydd dessa då de inte är kända i offentligheten.

Att Krimmötet rapporterades om i tidningen Internationalen av Björk när det var aktuellt undviker han noggrant att redovisa så det ska råda en hemlighetsatmosfär runt det hela som inte har stöd i verkligheten. Sedan plockas gammal skåpmat fram från 2014 och presenteras som en journalistisk nyhet i Expressen med braskande rubriker.

Bland de av Kragh anonymiserade var Tord Björk och Maj Wechselmann som undertecknat denna artikel. Vi har verkat som freds- och miljöaktivister sedan 1970-talet på olika framträdande sätt med hundratals artiklar och på olika poster.

Den fula metod Kragh använder för att anonymisera oss så att hans samarbetspartner i kvällspressen effektfullare ska kunna skandalisera oss hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle som i Thörnbergs anda respekterar folkrörelser.

Allra minst i Uppsala som en gång så väl förstod att hedra honom.

Tord Björk, miljö- och fredsaktivistMaj Wechselmann, filmare och freds- och miljöaktivist