Verksamhetsförlagd utbildning, VFU, är en av lärarstudentens viktigaste grundstenar under lärarutbildningen. Det är under VFU:n som lärarstudenten växer in i rollen som lärare och får praktisera de olika former av pedagogik som den mött under lärarutbildningen. Det är också här som lärarstudenten påbörjar skapandet av sin egen identitet som lärare.

Under VFU:n får lärarstudenten även möta sin första yrkesverksamma lärare och aktivt ställa frågor till sin handledare kopplat till det studenten lärt sig under sin utbildning.

Det är i det faktiska mötet med en yrkesverksam lärare ute i det verkliga lärarlivet som lärarstudenten kommer i kontakt med sitt framtida yrke på riktigt. Visst låter det bra?

Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut.

I många fall saknas det utbildade och behöriga handledare, och när en lärarstudent väl får en utbildad handledare har handledaren inte fått tillräckligt med tid avsatt för att handleda lärarstudenten. Eftersom det är studentens första tid ute i lärarverkligheten är det extra viktigt att det verkligen finns tid för samtal och reflektion med handledaren, vilket är något skolhuvudmän missar när de tar den tiden för given i ett ofta redan pressat schema.

När tid för handledning saknas får lärarstudenten inte en naturlig och god arbetslivsanknytning.

Handledaren har inte tid att visa alla de delar som ingår i läraryrket såsom exempelvis arbetslagsmöte, ämnesråd, lektionsplanering eller olika typer av bedömning. I stället faller lärarstudenten lätt mellan stolarna. Detta är till nackdel för båda parter och undergräver yrkesverksamma lärares motivation att ta på sig ett handledaruppdrag. Därför vore det en god idé att öronmärka tid till handledningen.

Det behövs inte bara tid. Fram till nu har den mesta av studentens kunskap varit teoretisk, men väl ute i klassrummet kan den teoretiska kunskapen ta sig annorlunda uttryck och lärarstudenten möter sannolikt situationer som inte behandlats i utbildningen. Hur ska man då agera när det uppstår en situation man inte mött i kurslitteraturen eller under föreläsningarna? Det är här handledaren behövs. Men för att kunna hjälpa lärarstudenten hantera olika lärandesituationer måste handledaren även ha en adekvat handledarutbildning. Det ska därför vara ett krav att handledaren är behörig i att handleda.

Slutligen ska handledaren ha rätt till ersättning. Detta borde egentligen vara självklart.

Det är handledaren som har gått en handledarutbildning. Det är handledaren som har utfört arbetet - då ska pengarna som skolan får för att ta emot lärarstudenten gå till den som gör jobbet.

Studenten bör bli så delaktig som möjligt för att kunna göra en så bra VFU som möjligt. Alla studenter ska ha goda förutsättningar att utvecklas i sin lärarroll under VFU:n, men utan tid för handledning och behöriga handledare är detta inte möjligt. För att allt det här ska bli verklighet anser vi i LR Stud Uppsala att det bör tas fram nationella riktlinjer för den verksamhetsförlagda utbildningen. Riktlinjerna behöver bland annat ange:

1) Hur mycket tid som ska avsättas till handledning

2) Hur mycket lärarstudenter förväntas undervisa i veckan

3) Hur finansieringen ska fördelas mellan kommun, skola och handledare. Fördelningen av ersättningen till handledarna bör ske på samma vis i alla kommuner och inte vara godtycklig.

4) Riktlinjer för de utbildade handledarna för att skapa handledare med likvärdig och adekvat handledarutbildning. Därigenom möter lärarstudenterna handledare under samma premisser.

Lärarutbildningarna behöver en fungerande VFU. Om vi inte löser VFU-problemet ser det mörkt ut för framtidens skolundervisning.

Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening Uppsala

Frida Wikman, ordförande

Yovana Wärner, kassör

Samira Nygård Mirzaei, ledamot

Adam Kedert, ledamot

Ellen Källback, ledamot

Louise Löfstrand, ledamot

Jacob Källström, ledamot