I våras skrev SvD om en studie som undersökte vad studenter förväntade sig för ingångslön efter examen. Resultatet visade att kvinnliga studenter förväntade sig lägre löner än vad manliga studenter gjorde, trots att de hade samma utbildning.
Nu har rapporter från SVT visat att verkligheten speglar förväntningarna – löneskillnaderna mellan könen är reella för nyutexaminerade akademiker.
Kraftåtgärder måste till för att en riktig förändring ska ske. Miljöpartiet och Gröna Studenter ser främst tre områden som behöver förbättras.
1. Problemet behöver ses som ett systemfel och inte individens eget ansvar. Det finns en tydlig struktur där mansdominerade branscher generellt har högre löner än kvinnodominerade. För att jämna ut löneskillnaderna måste den strukturen brytas och klyftorna mellan olika branscher minska. Regeringen har tagit fram en handlingsplan för jämställda livsinkomster och vill skärpa diskrimineringslagen. En utredning har tillsatts för att se över behovet av mer effektiva sanktioner mot arbetsgivare som bryter mot diskrimineringslagens bestämmelser om aktiva åtgärder, inklusive lönekartläggningar.
2. Information om lönestatistik behöver bli mer tillgänglig för studenter. Väldigt få utbildningar informerar om löneläget och lönestatistik, och av dem som gör det så matchar utbildningens rekommenderade ingångslön inte alltid verkligheten. Om alla studenter får tydlig information om vad som krävs för olika lönenivåer, hur statistiken ser ut och vad som är rimligt att kräva så utjämnas kunskapen om vad man kan förvänta sig. Det här görs till viss del av fackförbunden, men vi vill se ett större och tydligare ansvar hos lärosätena att ge en likvärdig information om lönestatistik. När alla nyutexaminerade studenter har samma information så blir det lättare för alla att kräva samma ingångslön för samma arbete.
3. Goda exempel behöver uppmuntras. Studien från i våras visade att en del branscher hade små skillnader mellan vilka förväntningar könen hade på ingångslönen. Vi vet att flera aktörer på arbetsmarknaden har tagit ansvar för situationen och jobbar aktivt med att jämna ut löneskillnader. Dessutom jobbar fler och fler aktörer aktivt med att locka kvinnor till mansdominerade yrken, och vice versa. Vi ser positivt på denna utveckling och hoppas att fler följer efter när några går före och visar vägen i arbetet för en mer jämställd arbetsmarknad. Konkreta åtgärder från arbetsgivarna bör uppmuntras och belönas, så att strukturförändringen kan ske på alla nivåer.
Studenter anpassar sina förväntningar efter hur verkligheten ser ut. Så länge den verkliga arbetsmarknaden har stora löneskillnader mellan könen så kommer kvinnliga studenter att förvänta sig sämre löner än vad deras manliga kursare gör. Därför måste politiken och arbetsmarknadens parter tillsammans hitta en väg framåt för att bryta strukturen och skapa en jämställd arbetsmarknad där alla deltar på lika villkor. Först när det är gjort kan alla studenter förvänta sig jämställda ingångslöner.
