Replik. I vår debattartikel den 23 mars i UNT föreslog vi tillsättning av en parlamentarisk utredning för landsbygdsfrågorna då det nuvarande landsbygdsprogrammet löper ut 2013.

De görs ju parlamentariska utredningar och överenskommelser om försvaret så varför inte om Sveriges landsbygd som är nog så viktig. Riksdagen bör stå enad om de landbygdspolitiska målen och garantera en livskraftig och fungerande landsbygd. Detta förutsätter att villkoren för boende, arbete och företagande förbättras. Tätorter och landsbygd måste mer än för närvarande vara med i den lokala och nationella utvecklingen. I landbygdens utvecklingsarbete behövs förutom EU:s landsbygds - och strukturfondspolitik, nationella riktlinjer och politikåtgärder.

Mycket görs och har gjorts av den sittande regeringen för att få en livskraftig och bebodd landsbygd. Den tryggar till viss del livsmedelsproduktionen och andra viktiga produkter och tjänster för hela samhället.

Målet är att tätorterna och omgivande landsbygd är en attraktiv boendemiljö som erbjuder arbetsplatser och möjligheter till boende. Kompletterat med arbetsplatser i tätorter eller i centra utanför bostadsorten.

Vi instämmer med Claes Littorin (10 april) att Sveriges själförsörjningsgrad på 47 procent för livsmedel är skrämmande låg. Drygt vart annan tugga mat som vi stoppar i munnen är importerad. Drygt 40 procent av livsmedlen importeras enligt Livsmedelsverket. Vad får det för konsekvenser för landets befolkning vid en allvarlig krissituation? Detta är intressant fråga som sällan nämns i dagens debatt. Man undrar varför inte den inhemska produktionen av livsmedel kan öka? Dyrare varor säger några. Medan andra åter säger att vi är beredda att betala lite mer för närproducerade varor än importerade med tvivelaktig kvalitet. Vad gör statsmakten för att livsmedelsproduktionen skall öka i landet?

Intressant är att se hur vår granne Norge arbetar med landsbygdsfrågorna.

Här använder man sig av andra redskap än i Sverige för att motverka avfolkningen. Förutom ett omfattande stöd till jordbruket förlitar sig kommunerna på, en som de kallar ”statsstötte”. Statliga bidrag som går till investeringar, service och utveckling. ”Hela landet skall leva” heter det i Sverige medan i Norge heter det ”hela landet i bruk” Mellan dessa inslagna linjer finns en grundliggande ideologisk skillnad.

I Sverige erbjuder staten en respirator för att hålla landsbygden hjälpligt vid liv och kommunerna är tacksamma för detta. I Norge däremot lämnas statliga medel direkt till landsbygdskommunerna så att hela landet ska kunna brukas och leva.

Skattesystemet i Sverige bygger på att kommunens intäkter i stort kommer från den skatt som kommunernas invånare betalar, medan den rikedom som kommunens industrier och företag genererar i princip hamnar i statens ficka i stället för kommunernas. Norge har valt en annan väg, en väg som leder till att landsbygden inte töms på vare sig rikedomar eller människor, ett system där skattepengen stannar där skattepengen produceras.

Norge har ytterligare system som gör det trivsammare att bo på landet. Arbetsgivareavgiften minskar ju längre ut i obygden man kommer, för att till sist slopas helt. För de som har studielån och bor på landet har man ett mycket fördelaktigt avskrivningssystem. Allt detta i syfte att motverka avfolkningen av landsbygden.

Ett exempel på att Norgemodellen har rönt framgång är Marker kommun, inte långt från den svenska gränsen. Den kan till skillnad mot flera av de västsvenska landsbygdskommunerna, uppvisa en stabil befolkningsutveckling. Örje är centralorten i denna typiska jord - och skogsbrukskommun. Här går det att upprätthålla en omfattande kommunal service med apotek, vårdcentral, skola, kulturhus, idrottshall och bemannad polisstation tack vare pengar som den norska staten för över till kommunen. Samma princip gäller för Norges alla landsbygdskommuner som ges statligt bidrag som går till investeringar för service och utveckling.

När utflyttningen från den västsvenska glesbygden nu tilltar efterfrågar allt fler av de berörda svenska kommunerna en politik i stil med den som förs i Norge med ett omfattande statligt stöd för att hålla landsbygdskommunerna levande och som gett gott resultat.

Ronny Svensson forskare i regionalpolitik vid KTH hävdar att man säkrar landets framgång genom landsbygdens välgång och de är viktigt att man öppet och ärligt diskuterar vilken ideologisk riktning framtidens Sverige skall ha.

De är viktigt att Sveriges regering och riksstad tar ställning till och ger direktiv till det kommande landsbygdsprogrammet för 2014 – 2022. Om vi skall ha en genomtänkt och konsekvent strategi för service och utveckling av Sveriges landsbygdskommuner eller om vi skall fortsätta som tidigare att bedriva en ostrukturerad landsbygdspolitik med konstgjord andning.

Alf Hanslöf (FP)

Frövi, Balingsta

Peter Nordgren (FP)

Almunge

UNT 3/5 2013