Sveriges offentliga sektor må vara robust, men när det kommer till nyanländas etablering är det varken möjligt eller eftersträvansvärt för det offentliga att stå för alla samhälleliga insatser. Vi har mycket att lära från Kanadas system där civilsamhället har en framträdande roll i integrationsarbetet.

Sverige och Kanada lyfts ofta som föregångsländer när det gäller mottagning och etablering av nyanlända. Även om systemen har många likheter har länderna valt olika vägar.

Vi har mycket att lära av våra nordamerikanska kollegor när det gäller samverkan mellan offentliga och ideella aktörer – att låta civilsamhället ha en central roll i mottagning och etablering av nyanlända samt att engagera invandrare själva i integrationsarbetet, konstaterar Fores i sin nya rapport “Civilsamhället som dörröppnare”.

Det kanadensiska integrationsarbetet domineras av civilsamhällesorganisationer, uppmuntrade och ofta finansierade av statliga medel. Civilsamhällets framträdande roll har låtit nya incitament, drivkrafter och aktörer ta plats i det gemensamma arbetet med att främja nyanländas etablering. Genom mångkulturella serviceorganisationer, som till stor del startas och drivs av människor med invandrarbakgrund, erbjuds komplett service till alla invandrare under ett och samma tak.

Den kanadensiska modellen har flera fördelar: de som driver de olika programmen har själva erfarenhet av att vara invandrare, många är före detta klienter som rekryterats som medarbetare. Utförarorganisationerna kommer inte bara närmare de personer de ska hjälpa än vad det offentliga vanligen gör, partnerskapet med staten ger också processen ökad demokratisk legitimitet. De aktörer som har producerat goda resultat har fått ökade resurser och blivit jättar med mångmiljonbudgetar, hundratals program och tusentals klienter. Att organisationerna erbjuder program och aktiviteter av alla de slag innebär att invandrare kan få all hjälp som behövs på ett ställe.

Kan samma modell användas i Sverige? Vi uppmuntrar en metod där styrkor från båda ländernas modeller tas tillvara. För Sveriges del borde en sådan justering innebära en satsning på servicecenter för att under ett tak samla offentliga och ideella aktörer.

Att i större utsträckning använda civilsamhället som dörröppnare till det svenska samhället lär vara till gagn för den svenska etableringsmodellens utveckling. Sverige är så mycket mer än det offentliga. Det bör integrationsprocessen spegla.

Benny Carlson

professor emeritus vid Lunds universitet

Oskar Adenfelt

biträdande programchef migration och integration, Fores