– Jag jobbar med matematik, inte psykisk ohälsa.

Orden kommer från en matematiklärare som är oroad över sin ökade arbetsbelastning. Vi har samlats för att prata om hur vi kan underlätta för skolpersonalen i och med den ökade psykiska ohälsan hos eleverna.

Men lika fort som matematikläraren yttrar sina ord, slår det oss att vi har gjort fel, allihopa. Vi har förbisett gruppen vars arbetsbelastning har ökat kraftigast.

Många frågar oss vad ungas ökade psykiska ohälsa beror på. Hade det funnits ett enkelt svar så skulle varken vi eller elevhälsan eller Akademiska sjukhuset ha något att göra. Vi måste i stället våga ställa frågor. Vi har tidigare skrivit om vikten av att prata om psykisk ohälsa. Här är tre andra genombrott i vårt arbete med Pillerpodden:

1) Den ökade psykiska ohälsan beror inte på social media. Detta är en alldeles för enkel analys i jakten på snabba svar. Psykisk ohälsa ökar samtidigt som social media blir större, men vi kan inte anta att detta har ett direkt samband. Tvärt om tenderar sociala medier att öka känslan av gemenskap.

Ett konkret exempel är Pokémon Go som gav Sebastian, 17 år, med social fobi ett aktivt och socialt liv.

2) Det är inte farligt att prata med barn om självmord. Samtliga barn vi har frågat vill prata om det. Ellen, 11 år, som berättade för oss att ingen vuxen pratat med henne om självmord, men att hon hade hört vuxna viska om det. Det enda hon visste var att självmord är den största orsaken till att barn och unga dör.

Ellen trodde därför att ”sjukdomen självmord” kunde drabba henne när som helst, och var ständigt rädd.

3) Verktygen för att förbättra ungas psykiska hälsa finns. I januari skapade vi samtalsgrupper på Rosendalsgymnasiet som skulle komplettera elevhälsan och avlasta skolpersonalen. Grupperna var inspirerade av STAMP, ett projekt i Sheffield, England, och visade sig fungera lika bra i Uppsala. Under fem timmar pratade vi om psykisk ohälsa med omkring 30 elever. Utvärderingen visade att 71,4 procent förbättrade sin psykiska hälsa, 21,4 procent ökade sin närvaro i skolan och 28,6 procent ökade sin prestation i skolan. Detta för att unga med erfarenhet av psykisk ohälsa pratade med andra unga. Vi på Pillerpodden har också upptäckt att de anställda i skolan som fått kunskap om hur de kan jobba för psykisk hälsa minskar sin framtida arbetsbelastning.

Vi har tagit fram fem olika arbetssätt som individen själv kan välja på. Vi garanterar att det fungerar.

Men så till vår största insikt, och det är här matematikläraren kommer in i bilden. I allt prat om vuxnas arbetsbelastning har vi missat dem som har drabbats hårdast: eleverna. Elevernas ökade arbetsbelastning är betydligt kraftigare än de vuxnas, eftersom deras kollegor, klasskamraterna, vänder sig till dem när matematikläraren inte vill lyssna eller när vuxna viskar om självmord. De tvingas agera samtalsstöd åt varandra, vilket ger dem usla arbetsvillkor. Vi måste alltså börja med att fråga oss hur vi kan minska elevernas arbetsbelastning. Först då underlättar vi för skolpersonalen.

I dagarna börjar höstterminen för tusentals barn och ungdomar i Uppsala. I deras skolgång förväntas de utvecklas dagligen. Så kom igen nu, Uppsala, låt dem kräva samma sak av oss.

Vi vädjar till kommunen att ta tillbaka ansvaret för barn och ungas liv till vuxenvärden genom att lyssna på oss som har daglig kommunikation med Uppsalas elever.

Genom arbetet med Pillerpoden vet vi hur vi ska öka skolnärvaron, skolresultaten och den psykiska hälsan och vi vill berätta om det för er. Vi vädjar till dig som förälder att tidigt berätta för ditt barn att livet innehåller smärta, men att det går över och att det finns hjälp att få.

Till sist vädjar vi till matematik­läraren att sluta leta efter snabba svar, och i stället fråga eleverna vad han kan göra för deras väl­mående. Lyssna på dem. Vi lovar att de kommer ge honom ekvationer som han kan tänka på nästa gång han inte tror att han sysslar med matematik.

Siri Strand, Emma Westas Rödin, Pillerpodden