Debatt. Parisavtalet anger att världen under seklets andra hälft ska uppnå en klimatmässig balans mellan utsläpp och upptagning av koldioxid. De svenska klimatmålen gäller för år 2030 och 2045, EU:s långsiktiga klimatmål för år 2050, andra har liknande målår. För många av oss är det nästan orimligt långt in i framtiden - är vi yrkesverksamma då? Lever vi ens? För dagens unga är situationen en annan; den som är tonåring i dag har förmodligen mer än halva sitt liv kvar när klimatmålen löper ut. Deras fråga är i stället: Hur kan vi vara så kortsiktiga?

För att få inspiration har FN:s pågående klimatmöte bjudit in David Attenborough, 92 år gammal, och svenska Greta Thunberg, 15 år gammal. Båda höll hyllade tal, där de utmanade dagens beslutsfattare att ta större klimatmässigt ansvar. Men att Thunberg bjudits in till COP24 och andra ställen har också lett till hård kritik från debattörer som ifrågasätter om det är rimligt att en omyndig och oerfaren person ges utrymme att framföra sina åsikter på detta sätt.

Svenska Agenda 2030:s handlingsplan slår fast att “barn och unga människor är mottagare av effekterna av de beslut som fattas av dagens äldre generationer. De måste därför ges möjlighet att vara kravställare”. Resonemanget följer en enkel logik; är man tio år kanske man ska leva 80 år med ett förändrat klimat, är man 80 år kanske man ska leva tio år med det - så hur kan det rimliga vara att bry oss mindre om tioåringens än åttioåringens åsikter?

Uganda, Zambia, Angola och Afghanistan är exempel på länder där en majoritet av befolkningen är under 18 år och alltså barn i lagens mening. Japan är den andra extremen med under 20 procent under 18 år. Men alla de internationella fora som beslutar om världens och därmed barnens framtid är långt mer till åldern komna än Japans befolkning. Därför ska vi glädja oss åt varje initiativ att på FN-nivå öka deltagandet av barn och unga. Det var dessa ohörda barn som Malala tillägnade Nobels fredspris som hon fick som sjuttonåring. Den typen av möten över generationsgränserna bör bli betydligt vanligare i de globala församlingarna.

FN:s Barnkonventions tredje paragraf anger att “Barnets bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn”, tolfte paragrafen anger att “Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet.” Konventionen slår också fast att “Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.” Vi vet alla hur mogna många barn och ungdomar resonerar om klimatet. 80% av Sveriges unga anger sig ha klimatångest, samtidigt som många vuxna tycks tro att det man ignorerar inte finns - aspekten klimatmässig mognad utfaller ofta till barnens fördel.

Men att låta unga komma till tals kommer med ett ansvar. På samma sätt som stolta föräldrar till unga idrottstjärnor eller musikartister kan vara för pådrivande, behöver omvärlden agera måttfullt och varsamt när det är barnen som bjuds en mikrofon att tala i och en församling som lyssnar. I alla de sammanhang vi kunnat följa, har det skett, men i takt med att Agenda 2030:s inriktning tas på större allvar och följs på flera håll, multipliceras också riskerna att det går snett. Här får alla vi som vill att framtidens beslutsfattare kommer till tals redan i dag bistå varann - när en ny generation kommer till tals, ska ingen av dess representanter utnyttjas.