Kritiken mot New Public Management (NPM) och debatten som kommit om att hitta nya styrformer för den offentliga sektorn begrÀnsas ofta till sjukvÄrden. DÀr handlar den förvisso om liv och berör flest mÀnniskor, men NPM förstör arbetsmiljön för hundratusentals mÀnniskor Àven i andra sektorer.
Genom sin blinda tilltro till system, mÀtningar och modeller för mÄluppfyllelse och ekonomisk rationalitet angriper denna filosofi dagligen tilltron till medarbetaren, mÀnniskan och dennes bedömningsförmÄga.
PÄ sÄ vis utgör den en mÀnniskofientlig kultur som fÄtt spridas genom hela den offentliga sektorn. Hela denna styrningsfilosofi har blivit ett större problem i sig sjÀlv Àn alla de problem den var tÀnkt att lösa och det Àr hög tid att göra sig av med den och ÄterupprÀtta en offentlig sektor som sÀtter medborgaren (mÀnniskan) i centrum och tar vara pÄ den kompetens som finns inom professionerna, det vill sÀga Àmneskunskapen, sÄvÀl som pÄ mÀnniskan och hennes bedömningsförmÄga.
Jag vill hÀr bredda diskussionen om NPM till att gÀlla hela offentliga sektorn och skissera nÄgra förslag till inledande ÄtgÀrder:
1. Avpolitisera och Ă„terprofessionalisera den offentliga sektorn.
Ett problem med NPM Ă€r att det Ă€r ett dilettantvĂ€lde, dĂ€r fokus ligger pĂ„ politiska detaljbeslut och ekonomiska mĂ„lsĂ€ttningar. Managers styr över professionerna och de senare fĂ„r mindre inflytande över verksamheter dĂ€r de Ă€r experter. Ăven om det alltid finns risk med professionerna, till exempel i form av nepotism eller âkĂ„randansâ avigsidor, Ă€r det hĂ€r som kompetensen finns.
Professionella administratörer bör sen serva verksamheten, i stÀllet för tvÀrtom, och i stÀllet för all egenadministration som i sin tur inneburit en amatörisering av administration.
2. Reducera de politiska mÄlen och fokusera pÄ verksamheten.
Ett genomgĂ„ende problem i offentlig sektor Ă€r att alltför mĂ„nga olika politiska mĂ„l lĂ€ggs pĂ„ verksamheten. Utöver kĂ€rnverksamheten kan det handla om att producera mĂ„ngfald- och jĂ€mstĂ€lldhetsplaner och strategier, miljömĂ€rkning, samverkansstrategier, etcetera. Ăven om mĂ„nga av dessa mĂ„l Ă€r lovvĂ€rda sĂ„ regleras det mesta Ă€ndĂ„ av lagstiftningen (till exempel förbud mot diskriminering). UppstĂ€llandet av olika mĂ„l öppnar för mĂ„lkonflikter och sprider energin i olika riktningar.
MÄlen bör reduceras till förmÄn för fokus pÄ sjÀlva verksamheten (till exempel sjukvÄrd eller utbildning).
3. OmvÀrdera mÄlen.
MÄlen kan inte i första hand utgÄ ifrÄn ekonomisk rationalitet, utan mÄste vara samhÀlleliga. MÄlen för sjukvÄrden mÄste fokusera pÄ god och mÀnsklig vÄrd, för skola och utbildningen mÄste det handla om bildning, för forskningen att fritt söka ny kunskap, och sÄ vidare.
Denna omvÀrdering av mÄlen med verksamheten Àr central för att komma bortom den ekonomism som Àr kÀrnan i NPM och som gett managementkonsulter makt över innehÄllet.
4. Minska utvÀrderandet och respektera kvalitativa vÀrden (undvik pseudo-kvantifiering).
Genom NPM har vi fÄtt en administrativ praktik dÀr allt stÀndigt utvÀrderas, bÄde internt (sjÀlvvÀrderingar) och utifrÄn. Detta har skapat en utvÀrderingskult dÀr utvÀrderandet blir del av sjÀlva verksamheten. Bortsett frÄn att detta stör verksamheten skapar det ett tillstÄnd som bygger pÄ misstro av de yrkesverksammas kompetens och roll, vilket i sig riskerar generera stress och dÄlig arbetsmiljö.
I strÀvan att komma bortom NPM bör mÀtning och utvÀrdering begrÀnsas till att vara mer tillfÀlliga kontrollstationer snarare Àn en del av sjÀlva verksamheten. Den konstanta utvÀrderingen leder ofta till en cirkel av sjÀlvdefinierande och sjÀlvÀndamÄl och till en produktion av pseudo-kvantiteter av vÀrden som i grunden Àr kvalitativa.
I denna strÀvan att avveckla utvÀrderingskulten Àr det viktigt att Äterskapa förtroendet för den mÀnskliga bedömningsförmÄgan, vilken ligger till grund för att hantera kvalitativa vÀrden.
5. Beakta kontext och sektorsspecifika omstÀndigheter och involvera professionerna i reformerna.
Att komma bortom NPM innebĂ€r att man mĂ„ste kunna se pĂ„ administrationen vad det Ă€r för typ av verksamhet det handlar om. Ăven om den allmĂ€nna inrikningen Ă€r densamma nĂ€r det gĂ€ller att komma bort ifrĂ„n marknadstĂ€nkande i den offentliga sektorn, alltifrĂ„n sjukvĂ„rd till museer, sĂ„ finns det specifika omstĂ€ndigheter inom de olika sektorerna som gör att reformering av styrning Ă€r kontextberoende. För att undvika att missa de nyanser som finns inom dessa verksamheter Ă€r det viktigt att involvera professionerna, till exempel representerade genom fackförbunden. LikasĂ„ kan man involvera sĂ„ kallade âbrukarorganisationerâ eller andra intresseorganisationer som har en speciell relation till sektorn (till exempel patientföreningar).
Dock bör detta balanseras mot risken att intresseorganisationer tar över; fokus mÄste förbli det allmÀnna medborgarintresset.
Dessa övergripande reforminitiativ vore ett första steg bortom NPM och berör inte ens direkt den angrĂ€nsande frĂ„gan om vinster i vĂ€lfĂ€rden. Den skulle utgöra nĂ€sta steg, eller kunna föras parallellt, nĂ€mligen en diskussion om vilka vĂ€rden i samhĂ€llet vi anser mĂ„ste vara gemensamma och vilka delar av dessa vi vill begrĂ€nsa möjligheten att kapitalisera pĂ„. HĂ€r handlar det om att gemensamt besluta om vilka omrĂ„den som ska vĂ€rnas frĂ„n möjligheten att omvandla det som kallas âanvĂ€ndarvĂ€rdeâ till âbytesvĂ€rdeââ, eller frĂ„n gemensamt bruk till privat vinst.
Jens Stilhoff Sörensen, forskare och lektor i Globala Studier, Göteborgs universitet och Utrikespolitiska Institutet, representant för Academic Rights Watch som Âbevakar den akademiska friheten i Sverige.