Sverige genomlever en bostadskris. Kring detta är alla eniga. Skälen till varför denna problematik uppkommit är heller inte svåra att se. De bottnar i det faktum att arbetsmarknaden i snabb takt har urbaniserats, samtidigt som det inte har byggts bostäder åt alla dem som söker sig till jobben.

Men problematiken finns även utanför storstäderna med brist på hyresrätter i över 85 procent av Sveriges kommuner. Detta är inte något enkelt avhjälpt problem och det är långt ifrån säkert att det går att bygga bort bostadsbristen med den byggstruktur och de regelverk vi har i dag. Detta eftersom kostnaderna för de nya lägenheterna blir för höga.

Låt mig dock börja med att definiera vad jag menar med bostadsbrist. Men detta avser jag inte hur många som står i en bostadskö, utan hur många som inte har ett tryggat boende som är skäligt utifrån deras levnadsförhållanden och som de har ekonomiska muskler nog att bära. Det är denna växande grupp vi bör oroa oss för.

I en nyligen lanserad rapport har WSP framhållit att flertalet som söker sig till städerna för att hitta jobb har låga inkomster och deras bakgrund gör att många av dem också kommer att finna lågbetalda arbeten.

Utan tillgång till bra och billiga bostäder finns det en risk för att dessa personer kommer hamna i ett utanförskap trots att de har arbete. Den önskade resan in i medelklassen uteblir.

Ett stort problem i sammanhanget är att i takt med att arbetsmarknaden urbaniseras så blir också efterfrågan på mark mer koncentrerad, och eftersom mängden mark svårligen kan öka stiger också priserna på den. Vi ser detta också konkret i att markens andel av byggpriset historisk har legat på 10 procent men i dag uppgår till cirka 30 procent.

Marknadshyror skulle lösa en del av problemet, men långt ifrån allt.

Stockholms Handelskammare har på ett förtjänstfullt sätt visat att nästan all mark i Stockholmsområdet som i princip är borttaget ifrån marknaden, är det på grund av olika typer av restriktioner.

Därtill har vi redan i dag i praktiken fri hyressättning vid nyproduktion, men detta hjälper föga om byggpriserna i sig är så höga att de som står längre ifrån bostadsmarknaden inte har råd att bosätta sig i lägenheterna. Inte heller kan man avfärdande prata om flyttkedjor som den huvudsakliga lösningen. Om antalet personer i behov av billiga hyresrätter ökar i absoluta tal men antalet billiga hyresrätter inte gör det hjälper inga flyttkedjor i världen.

För att ta Sverige framåt måste vi i stället titta på vad vi kan göra för att öka mängden exploaterbar mark som når marknaden och vad vi kan göra för att reformera byggreglerna med målet att byggpriserna ska falla.

Detta kommer leda till att goda ting som vi alla vill värna ställs emot varandra. Vi måste vara beredda på att detta med stor sannolikhet kommer att innebära att olika typer av sociala värden och naturvärden ställs emot möjligheten för människor att få ett gott boende. Denna konflikt kan bli smärtsam men det finns inga andra realistiska lösningar. En ny och mer flexibel bostadspolitik som ser till de behov som finns är nödvändig.

Sara Skyttedal, förbundsordförande, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet