Det händer något på Sveriges bostadsmarknad, något som pågått smygande ett antal år men som nu tenderar att eskalera. Vi ser en trend i att fler och fler riskkapitalbolag etablerar sig på bostadsmarknaden. I takt med att hyresrätten successivt förvandlas till en vara på en kapitalstark marknad knuffas människor ut från sina hem. 

 

Den just nu aktuella filmen Push visar hur en liknande utveckling återfinns i storstäder över hela världen – och i vår egen stad Uppsala. 

 

När ett bolag som har siffror och vinst som sitt primära mål köper ett bostadsområde blir konsekvenserna flera.

En vanlig konsekvens är renoveringar. En typ av renovering som oftast omfattar det synliga och det ytliga. Nya badrum, nytt kök, nya material på väggar och golv. På det stora hela en totalrustning – med ett stort undantag. Man åtgärdar inte det grundläggande, det vill säga stambyten av avlopp, vatten, el och ventilation. 

 

Men den ytliga standardhöjningen ger ändå fastighetsägaren möjlighet att höja hyran. En hyreshöjning som ofta blir betydande, 60 -70 procent är inte ovanligt.

 

Det omöjliggör för många att bo kvar i sina hem. För dem som inte kan få en annan bostad återstår att söka bostadsbidrag, alternativt bostadstillägg och slutligen försörjningsstöd. 

 

Siffror i Uppsala kommun visar att kostnaderna för försörjningsstöd har ökat avsevärt över de senaste åren, vilket är en tydlig konsekvens av de många upprustningarna som ägt rum sen 2010. 

 

En annan konsekvens är i många fall en försäljningskedja. När ett kommunalt bostadsbolag, en allmännytta, säljer ut ett bostadsområde kan orsakerna variera, alltifrån behov av kapital till att man önskar samla innehavet rent geografiskt för att effektivisera förvaltningen. Inriktningen från bolagets sida är att sälja till en långsiktig och seriös köpare som avser att ta hand om området, förvalta med omsorg och med fortsatt rimliga hyror. Så långt kan man tycka att allt är acceptabelt. Men, sen kommer ett stort men! 

 

Det visar sig att köparen inte hade dessa långsiktiga planer och goda intentioner för området och hyresgästerna, utan i stället beslutar att sälja vidare till en annan aktör på marknaden. Som inte har hyresgästernas bästa för ögonen. Och som i sin tur säljer vidare.

 

Och så vidare, bostadsområdet säljs igen och igen. Såhär kan försäljningskedjorna se ut och den ursprungliga ägaren, det allmännyttiga bostadsbolaget, har för länge sedan förlorat kontrollen över hur ägandet och förvaltningen ser ut samt hur hyrorna sätts och hur detta påverkar de boende. 

I Uppsala har Uppsala Kommuns Fastighets AB (UKFAB) aviserat utförsäljning av cirka 300 lägenheter i Gottsunda samt ett tiotal lägenheter i Storvreta. Försäljningsplanerna blev kända i våras och ännu finns ingen tilltänkt köpare. Berättelser från hyresgäster i området förmedlar bilden av stor oro för framtiden. Vem blir min nästa hyresvärd? Hur kommer det att bli? Renovering? Förvaltning? Kommer hyran att höjas? Har jag råd att bo kvar? Frågorna hopas och oron tilltar.

I kvarteret Sivia i Uppsala har fastigheten sålts till ett bolag som fått kommunens godkännande att gå vidare med rivningsplaner omfattande 112 lägenheter. Hyresgästerna blir av med sina kontrakt och kan välja mellan att erbjudas en annan lägenhet i nyproduktion med dubbelt så hög hyra eller att på egen hand försöka hitta ett annat boende i en stad med svår bostadsbrist. 

 

Vad händer med hyresgästerna som inte har råd med det alternativ som erbjuds? Vem ser deras situation? 

 

Ytterligare exempel på utförsäljningars konsekvenser är Bandstolsvägen med flera adresser i Valsätra, Uppsala. Där har försäljningskedjan varit lång efter att Uppsalahem sålde fastigheterna en gång i tiden. De boende har fått nya hyresvärdar flera gånger om. Den senaste turen är att det tyska bolaget Vonovia tagit över ägandet. Sveriges största hyresvärd är nu ett tyskt riskkapitalbolag. 

 

Vad som händer härnäst är det ingen som vet. Men hyresgästerna undrar och oroar sig. 

 

Hyresgästföreningen arbetar för att motverka en trend som vi tror är förödande för såväl samhälle som människor. Debatten kokar i slutändan ner till vilket slags samhälle och vilken stad vi vill ha och var vi skall bo i framtiden. Det filmen Push visar på är något vi med kraft kommer att fortsätta bekämpa. Riskkapitalbolag skall inte äga eller förvalta människors hem.

Vi efterlyser nu svar från politiskt håll:

– Vem tar ansvar för vad som händer med människor och samhälle när 

hyreslägenheter ingår i långa försäljningskedjor med flera ägare? 

– Vem tar ansvar för de människor som inte har råd att bo kvar när hyrorna höjs efter en försäljning?

– Vilket ansvar har allmännyttan utifrån sitt bostadsförsörjningsansvar för att alla invånare i kommunen ska ha råd att bo?