När jag gick i skolan betydde läxor att ”läsa på”, repetera. Kunskaperna befästes med förhör eller prov i skolan. Läxorna utformades så att eleven klarade dem själv. Ansvaret låg hos mig. Självklart kunde jag vända mig till föräldrarna – båda pedagoger – om jag kört fast. Men det var inte huvudspåret.

Forskningen om läxor är motsägelsefull. Skolverket skriver att de har ”låg effekt” på elevers lärande. Sämst på de yngsta. Men rätt utformade stöder de lärandet. Hänger ni med?

 

Frankrike har lyssnat på nyzeeländske skolforskaren John Hattie och tagit bort läxor i lägre årskurser. Men Hatties slutsats om en odelat positiv effekt av föräldrars läxhjälp kan ifrågasättas. Flera studier visar motsatsen: ju mer föräldrastöd, desto sämre skolresultat.

 

En ny studie av forskaren Jaana Viljaranta, Östra Finlands universitet(SvD 19/9), har kanske funnit svaret. Det handlar inte om att man hjälpar sitt barn, utan hur. Om föräldern driver på eller tar över läxarbetet tappar barnet fokus, motivation och uthållighet. En förälder som däremot stöttar barnet att självständigt göra läxan får ett barn som blir ihärdigt, lär sig mer och lyckas bättre i skolan. Barnet känner att föräldern litar på dess förmåga att lösa problem själv. Och – min gissning – också lite mer eget ansvar. 

Dessutom visar andra studier att föräldrars stress, eller egen matteångest, smittar av sig.

 

Tidigare forskning säger att en individ behöver uppleva en dos självständighet för att få motivation. Och för motivation behöver man känna sig kompetent. Om föräldern alltid insisterar på att hjälpa med läxan försvinner känslan av kompetens och självständighet hos barnet. Vilket försämrar skolresultaten.

Jag tror att lärarens utformning av läxan har betydelse för känslan av kompetens – förmåga att klara läxan själv. När läxhjälp blivit en miljardindustri med RUT-avdrag måste man stanna upp och reflektera. Det signalerar att barn MÅSTE ha hjälp med läxorna. Dessutom blir möjligheten att klara läxan och betygen en ännu större klassfråga än det redan är, när akademikerföräldrar är en fördel i sig.

 

Om aktiv och pådrivande läxhjälp förstör motivation, självständighet och uthållighet torde det vara miljarder som slängs i sjön. Skolresultaten sviktar på grund av systemfel – inklusive läx-RUT!

Kärnan i kunskapsäpplet är att läxor bör ges till lite äldre elever som kan klara misslyckanden. Läxan ska utformas av läraren så att eleven klarar den själv – med lite sköna förväntningar hemifrån. 

Hur ska annars en ung människa kunna växa?