Snart firas internationella FN-dagen världen över. Därför vill vi uppmärksamma det globala arbete för kultur som görs genom Unescos världsarv. Unescos femton svenska världsarv ingår i ett unikt globalt nätverk med stora kultur- och naturvärden. Dessa ska bevaras för hela mänskligheten och för framtida generationer.

Tillsammans har vi ett ansvar att ta tillvara, bevara och utveckla dem. Även om världsarven ofta utgör en resurs för ekonomisk utveckling, inte minst genom besöksnäringen, får de inte reduceras till enbart bilder i turistbyråernas broschyrer. Alla Unescos 1052 världsarv utgör varsitt kapitel i historien om människan och naturen - vår gemensamma historia. Världsarven bär på mening i ett större sammanhang. I arbetet med världsarven är det nödvändigt att sätta lokalt arbete och engagemang i ett globalt perspektiv.

I tider av förändring, när invant möter ovant och samhällssystem möter samhällssystem, blir kulturarv ofta en frontlinje för heta debatter om kultur och värderingar. Det finns i dag starka krafter som förenas i en kultursyn som menar att den nationella kulturen eller den föreställda grupptillhörigheten är särskilt unik. Det blir därför viktigt att sprida kunskap om vår gemensamt skapade historia. I ett polariserat samhälle kan världsarven spela en viktig roll genom att väcka nyfikenhet på denna kunskap och utgöra rum för möten och samtal.

I dag heter det att vi lever i globaliseringens tid. Men vad innebär det? Ny teknik möjliggör förvisso sekundsnabba utbyten, men världen har alltid rört sig. Seder och bruk, mat, språk, traditioner, arkitektur, trosuppfattningar och ritualer är resultatet av handel och utbyten mellan samhällen, flöden av idéer mellan människor på resa.

I utgrävda härdar i Norrbotten har man hittat gamla mynt från hela världen, vilket visar på att människor har haft väl utvecklade handelsförbindelser sedan lång tid tillbaka. I Höga Kusten handlade man med nuvarande Ryssland redan på stenåldern. Samhällen i regionen har genom historien tvingats röra sig då landhöjning flyttat byarna för långt från kusten.

Bygden bär på berättelser som återspeglas i våra tider av klimathot och stigande havsnivåer. Tanums hällristningar är ett världsarv från bronsåldern där man tydligt kan se kopplingar till kulturer i Mellanöstern där kunskap om tillverkning av brons utvecklades. Bilder och mönster går igen lika väl som myter och berättelser. Världsarvet Struves meridianbåge var en av sin tids mest betydande vetenskapliga bedrifter, den har i snart 200 år förenat länder från Svarta havet till Norra Ishavet.

Världsarvsstaden Visby ”som på ett unikt sätt bevarat sin stadsbild och sin synnerligen värdefulla bebyggelse” enligt bevarandedokument finns numera som miljö i dataspelet Minecraft. Friluftsmuseet i norrbottniska världsarvet Gammelstad kyrkstad arrangerade i somras temakvällen ”Från världsarv till världsarv” med inbjudna artister från Syrien och Europa, där ett världsarv i fred kunde sträcka ut handen till ett som är under hot.

Varje människa kan upptäcka den gemensamma kulturen på sin egen plats: en runsten kan ses som ett exempel på hela mänsklighetens utveckling av skriftspråk, de odlade landskapen ett exempel på global utveckling när människan gick från ett sätt att försörja sig till ett annat. Vilka historiska spår vi ser som viktiga att bevara förändras och utvecklas över tid. De måste också ses i ett globalt perspektiv. Först när kultur och historia tillåts stelna i statiska former kan kulturarvet verka isolerande och uteslutande.

Det finns alla möjligheter för utveckling och tillväxt i miljöer som på uppfinningsrika sätt knyter dåtid till nutid och det lokala till det globala. Genom utforskandet av det förflutna tränas förmågan att förstå andra perspektiv och andra sätt att leva, vilket kan väcka nyfikenhet och engagemang i mötet med andra människor. Genom att lyfta blicken kan vi utforska den rika källa till kunskap och upplevelser som Unescos unika världsarv utgör. På det viset kan vi också stimulera samtalet om vilket samhälle vi vill lämna över till kommande generationer.

Lars Amréus

riksantikvarie, Riksantikvarämbetet

Mats Djurberg

generalsekreterare, Svenska Unescorådet

Aleka Karageorgopoulos

ordförande, Världsarv i Sverige