De senaste årens ökande antal födslar och krav på förlossningsvården i Uppsala har lett till att situationen på förlossningen och BB på Akademiska Sjukhuset är ohållbar.
När nuvarande förlossningsavdelning ritades i början på 80-talet föddes drygt 3 000 barn per år. Förra året föddes 4 233 barn. Om fem år beräknas den siffran stiga till cirka 4 800 förlossningar. Lokalbristen leder till närmast olösliga logistiska problem där de födande inte sällan får vänta på en förlossningssal medan de befinner sig i fullt värkarbete. Personalbristen är påtaglig och den ökade arbetsbelastningen leder till att barnmorskor och undersköterskor får jobba övertid, inte hinner äta och måste jobba extra för att täcka upp för luckor i bemanningen. Dygnets alla timmar, årets alla dagar arbetar vi hårt på förlossning och BB för att ge säker och bra vård, och vi älskar vårt jobb.
Dock har vi kommit till vägs ände och behöver omgående hjälp att få nya lokaler och arbetsavlastning för att klara av att fortsätta bedriva en god förlossningsvård för Uppsalas familjer.
Akademiskas förlossning invigdes 1985 och var redan då försenad och omodern. De åtta förlossningssalarna delar dusch och toalett. Den nionde förlossningssalen är till för kvinnor med olika infektioner. Ett isoleringsrum är alldeles för lite med tanke på den ökande förekomsten av multiresistenta bakterier, samt ett ökat tryck under vinterhalvåret av gravida som insjuknar i exempelvis magsjuka och influensa. Bad är en effektiv smärtlindring för kvinnor i värkarbete, men på avdelningen finns endast ett badkar.
Sedan 1985 då kliniken invigdes har förlossningsvården genomgått stora förändringar som medför ökande krav på lokaler och personal.
Förlossningstalen kommer att fortsätta öka med den växande folkmängden. Nu kan vi rädda för tidigt födda barn från graviditetsvecka 22+0, där Akademiska med sin specialistkompetens tar emot kvinnor från stora delar av Sverige och även Åland. Dessa familjer har ofta en lång vårdtid på förlossningen och BB. Antalet igångsättningar av förlossningar ökar, både av medicinska och psykosociala skäl. I dagsläget sätter vi igång cirka 20 procent av förlossningarna. Dessa förlossningar ökar vårdtiden med minst det dubbla jämfört med en spontan förlossningsstart. Fler sjuka kvinnor föder barn och med den pressade situation som råder på sjukhuset i stort blir kvinnor som egentligen behövt intensivvård vårdade på förlossningen. Utöver förlossningsvården bedriver vi också akutmottagning för gravida med olika åkommor, där kvinnor som upplever minskade fosterrörelser än en stor besöksgrupp.
Vi är dessutom den enda instans som går att nå dygnet runt och komma i kontakt med utan lång telefonkö.
Då vi inte har fysisk plats för våra kvinnor läggs mycket tid på att förflytta patienter. Kvinnor i värkarbete blir sittande i soffan eller på intagsrummen i väntan på en sal där smärtlindring kan ges. För att få loss platser på förlossningen läggs ibland kvinnorna upp på BB tidigare än rekommenderat efter att de fött barn. Detta gör att komplikationer i form av stora blödningar lättare kan inträffa på en mindre personaltät avdelning. Att hänvisa kvinnor att föda i andra landsting görs sällan då det dels inte är optimalt för den födande och dels har de andra sjukvårdsregionerna också en mycket hög arbetsbelastning. Dessutom innebär det en stor kostnad för regionen att hänvisa.
Forskning och erfarenhet säger att personalnärvaro och aktivt stöd till den födande kvinnan minskar behovet av interventioner och minskar förekomsten av komplikationer.
Vi vet vad våra blivande och nyblivna föräldrar behöver, men vi kan inte ge dem det utan springer runt och släcker bränder. Bristen på rum gör även att vi riskerar att stressa på det naturliga förlossningsförloppet och stör etableringen av amning för att snabbt få loss ett rum. Nyblivna familjer får ligga i korridoren. Friska kvinnor med normal förlossning, men som känner sig osäkra och vill stanna på BB, tvingas hem.
Personalens matrast ersätts med ett glas saft på stående fot, vi får jobba över för att slutföra vårt arbete. På lediga dagar jagas vi med frågor om vi kan jobba extra eller byta pass för att få bemanningen att gå ihop. Kan vi inte hotar inbeordring. Personalbristen är konstant. Konsekvensen blir uppsägningar och sjukskrivningar.
Många jobbar deltid för att få tid till återhämtning och ett liv utanför jobbet, med lägre lön och sämre pension som följd.
Situationen förvärras av att vi inte ser någon ljusning. Planer på ombyggnad och nybyggnad har funnits i mer än tio år utan att något hänt. Ritningar kommer upp för att lika snabbt tas ner igen. I stället är det vi som ska effektivisera oss, tänka smartare och springa fortare. Det verkar saknas fungerande strategier för att lösa den situation som blivit övermäktig för oss.
För att kunna rekrytera och behålla personal behöver vår arbetssituation åtgärdas. Vi behöver omedelbart en ombyggnad för att få till fler förlossningssalar och även fler vårdrum för våra familjer som vill gå hem 6–12 timmar efter förlossningen. Därtill en personalbemanning som är anpassad efter förlossningsantalet. Vi behöver också lyfta bort de polikliniska besöken från förlossningsavdelningen för att koncentrera oss på de födande kvinnorna. Det skulle kunna lösas genom en bedömningsmottagning som även har öppet på kvällar och helger. På sikt behöver vi bygga en helt ny kvinnoklinik.
Vi som kan arbetet behöver bli lyssnade på.
Vi kräver att sjukhusledningen och politiker inleder en dialog med personalen för att omgående hitta lösningar som medför bättre lokaler, bättre arbetsmiljö och en ökad patientsäkerhet. Låt oss göra allt för att det ska kännas tryggt och säkert att föda på Akademiska. Ge oss som jobbar med födande förutsättningar att ge det bästa stöd vi kan i en arbetsmiljö som är hållbar till pensionen. Detta är en kvinnofråga på alla plan, det måste bli skillnad!
Ingela Ågren, Emma Nilsson
Johanna Bjarnolf, barnmorskor och förtroendevalda