Ett av de få svenska ord som nått internationell status är ordet ombudsman. Ett fint och positivt ord som anger att personen är ett slags officiell företrädare för medborgarna i olika sammanhang.

När jag, som representant för HSO (Handikappförbunden) , föreslog ­arbetsgruppen för det funktionhinderpolitiska programmet att införa en brukarombudsman i Uppsala kommun, var det med detta i åtanke. En brukarombudsman skulle vara en person dit funktionshindrade personer och deras anhöriga med förtroende kunde vända sig och få stöd, information och rådgivning i relationerna med Uppsala kommun.

För enkelhetens skull föreslog jag också i sann modern anda att funktionen skulle benämnas brukarombud, och det är också den term jag tänker använda hädanefter, även om rollen kan ha olika namn på olika organisatoriska nivåer.

Glädjande nog ansåg kommunfullmäktige i Uppsala kommun att det här var en bra idé och uppslutningen och den godhjärtade välviljan bland politikerna visste inga gränser i december 2016 när beslutet klubbades.

Brukarombudets roll är ingen fixerad funktion, helt enkelt för att det inte finns så många i Sverige.

I Botkyrka kommun har man valt att fokusera på personer med insatser enligt LSS och då främst personkrets 1 och 2; exempelvis neuropsykiatriska funktonsvariationer eller förvärvade hjärnskador.

Uppsala valde ett bredare grepp i dessa frågor och inbegrep även funktionshindrade utanför LSS, SoL och även personer utanför organiserade handikappföreningar.

Brukarombudet har här en viktig funktion, men utöver detta ska hen även implementera och vara pådrivande för att genomföra Program för full delaktighet för personer med funktionsnedsättning.

Att det är så, framgår tydligt av underrubriken ”ett aktiverande dokument.” Den pådrivande och opinionsbildande funktionen kan därför inte underskattas.

Det är därför så mycket mer beklagligt att funktionen får en mindre lyckad start.

Brukarombudet ligger nämligen organisatoriskt under omsorgsnämnden för närvarande. Vad har det för betydelse, kanske någon undrar.

Det är helt oundvikligt att det vid något tillfälle kommer råda delade åsikter om vilka insatser exempelvis en person som ansöker om insatser enligt LSS och SoL bör eller ska ha.

Brukarombudet är organisatoriskt anställd av omsorgsförvaltningen och får sitt lönekuvert därifrån.

I en intressekonflikt mellan omsorgsförvaltningen och en enskild funktionshindrad, kommer tyvärr inte brukarombudet att uppfattas som en särskilt neutral kontaktperson, även om förvaltningen själv skulle uppfatta saken så.

Nu kan man alltid hävda att det inte är någon risk för jäv, att alla personer alltid är helt oklanderligt objektiva i alla lägen, men blotta misstanken att brukarombudet företräder omsorgsförvaltningen skadar hela idéen med ett ombud och undergräver tilltron till de demokratiska principerna.

Varje gång brukarombudet tvingas avstå från agerande, kommer det naturligtvis härledas till den uppbundna positionen under omsorgsförvaltningen.

Maktbalansen mellan funktionshindrade och beslutande tjänstemän i kommunal verksamhet är redan som den är ojämn, och inte lär den bli bättre av brukarombudets lydiga inordning under omsorgsnämndens domäner.

Den nuvarande organisatoriska lösningen gynnar ingen. Om brukarombudet, jag säger om, finner skäl att rikta kritik mot den egen arbetsgivaren, alltså omsorgsförvaltningen, så blir situationen givetvis helt absurd. Brukarombudet kan inte agera fritt i sin roll eftersom omsorgsförvaltningen är den egna arbetsgivaren. Det är helt uppenbart oacceptabelt och det orimliga i den intressekonflikten kan rimligtvis inte ifrågasättas.

Kommunstyrelsen borde därför ompröva den organisatoriska lösningen för brukarombudet.

Finns det någon funktion som verkligen borde ligga utanför den gängse kommunala strukturen så är det brukarombudet, och kanske även äldreombudsmannen. Den senaste tidens diskussion kring Äldreombudsmannen vara eller inte vara visar klart hur sårbart systemet är. Med ett penndrag från en nämnd kan en grundläggande demokratisk funktion bara försvinna.

Ska Uppsala kommun ha ombudsmän på denna nivå, kan funktionen inte bara försvinna, ändras i sin funktion eller bero på politikers eller tjänstemäns välvilja under en mandatperiod; inte heller kan Brukarombudet riskera att hamna i beroendeställning eller jävssituationer.

Brukarombudet bör därför organisatoriskt vara fristående under kommunstyrelsen och rapportera dit. Det är den mest naturliga organisatoriska positionen för denna viktiga demokratiska funktion.

Catharina Drougge

debattör