Migrationsdebatten handlar i för stor utstrÀckning om kostnader och konsekvenser och behöver dÀrför kompletteras med ett principiellt perspektiv.
Jag hÀvdar att sjÀlvbestÀmmande stater av moraliska skÀl bör avstÄ frÄn att fatta vissa beslut, bland annat att hindra mÀnniskor frÄn att passera nationsgrÀnser. MÀnniskors rörelsefrihet hör nÀmligen till en uppsÀttning demokratiska vÀrderingar som stÄr över policynivÄn i politiken.
Demokratibegreppet omfattar mer Ă€n bara gemensamt beslutsfattande. Med âdemokratiska vĂ€rderingarâ menar vi att individen har vissa okrĂ€nkbara friheter, som exempelvis yttrande-, organisations- och religionsfriheten. Individen mĂ„ste inte göra sig förtjĂ€nt av friheterna eller rĂ€ttfĂ€rdiga inför andra att hon nyttjar dem.
Den moraliska instÀllningen att individens frihet Àr fundamental Äterspeglas bland annat i det vÀsterlÀndskt demokratiska rÀttsvÀsendet, dÀr mÄlsÀgaren Àr Älagd att bevisa den Ätalades skuld i stÀllet för vice versa.
Rörelsefriheten bör av minst tre skÀl betraktas som grundlÀggande och dÀrmed försvaras av demokratin snarare Àn inskrÀnk-
as av den.
1) Demokratin Àr inte moraliskt berÀttigad att hindra mÀnniskor frÄn att lÀmna staten. Som en praktisk följd av detta, i en vÀrld med nationsgrÀnser, saknar omkringliggande stater det moraliska man-datet att kontrollera inpassager.
2) Den politiske teoretikern Joseph Carens jĂ€mför i sin prisbelönade bok âThe Ethics of Immigrationâ (Oxford, 2013) dagens globala vĂ€rld med det feodala klassamhĂ€llet. Vissa föds som mycket priviligierade, andra inte. Demokratin saknar pĂ„ samma sĂ€tt som den feodala klassen moralisk befogenhet att göra sitt vĂ€lstĂ„nd exklusivt. VĂ€sterlĂ€ndska demokratier mĂ„ste av rĂ€ttviseskĂ€l hĂ„lla sina grĂ€nser öppna.
3) I ett demokratiskt samhÀlle behöver inte individen rÀttfÀrdiga sin frihet. MÀnniskan fÄr dÀrför försöka förbÀttra sin tillvaro med vilka medel hon finner lÀmpliga, med den enda restriktionen att hon inte krÀnker nÄgon annan individs motsvarande friheter. Restriktionen ligger i frihetens natur och gör friheten meningsfull. Om demokratin överskrider restriktionen görs friheten och dÀrför ocksÄ vÄra demokratiska vÀrderingar meningslösa. Med demokratiska vÀrderingar följer den moraliska skyldigheten att hÄlla nationsgrÀnser öppna.
Ăppna grĂ€nser Ă€r inte en utopi utan historiskt sett normaltillstĂ„ndet nationer emellan.
Statlig kontroll över grÀnspassager Àr en förhÄllandevis ny företeelse. Det var under första vÀrldskriget som den statliga makten över rörelsefrihet genom passkontroll pÄ allvar trÀdde i kraft. Utöver sÀkerhetspolitik var orsakerna till kontrollen över grÀnspassager bland annat organiseringen av skatteuttag och statliga vÀlfÀrdstjÀnster. De kontrollerade grÀnspassagerna möjliggjorde vissa statliga Ätaganden som mÄnga numera tar för givet.
Det Àr omöjligt att öppna grÀnserna, hÀvdar i dag debattörer frÄn höger till vÀnster. Men man mÄste tÀnka tvÀrtom. Eftersom rörelsefriheten Àr okrÀnkbar Àr vissa statliga Ätaganden omöjliga. VÀsterlÀndska vÀljare fÄr inte berika sig sjÀlva genom att utesluta de mer behövande, vÄrt egenintresse mÄste ge vika för vad moralen krÀver. DÀrför bör pÄ policynivÄ endast tvÄ frÄgor diskuteras: pÄ vilket sÀtt och hur snabbt ska vi öppna grÀnserna?
Jesper Ahlin, doktorand i tillÀmpad etik vid Kungliga Tekniska Högskolan