Sverige blev år 1999 det första landet i världen att kriminalisera köp av sexuella tjänster. ”Den svenska modellen” vinner stöd i många länder över världen, inte minst i Europa. Det är rimligt att anta att förbudet mot köp av sexuella tjänster har gett en normerande effekt mot sexköp samt motverkat etableringen av organiserad människohandel för sexuella ändamål i stor skala i Sverige.

Den svenska lagen om prostitution bygger på idén att människor i prostitution är offer för ett system – inte brottslingar – och att det mest effektiva sättet att minska prostitution är att bestraffa dem som köper sexuella tjänster, inte de som säljer dem. Sedan lagen infördes har cirka 5 000 anmälningar om sexköp gjorts, men fängelsestraffen lyser fortfarande med sin frånvaro.

Många människor i prostitution är offer för människohandel, och att minska prostitution är således avgörande för att bekämpa människohandel. Därför måste proportionerliga och avskräckande påföljder utdömas både för sexköp och människohandel.

Artikelbild

| José Mendes Bota

Eftersom alla europeiska länder påverkas av människohandel, antingen som ursprungs-, transit- eller destinationsländer är brotten till stor del en internationell utmaning, och det kräver en internationell strategi för att bekämpa brotten. I Europarådets rapport ”prostitution, människohandel och modernt slaveri i Europa” rekommenderas alla länder att vidta bland annat följande åtgärder:

– förbjuda reklam för sexuella tjänster

– inrätta center med juridisk rådgivning och hälsovård för människor i prostitution

– erbjuda exitprogram med rehabilitering, för dem som vill lämna prostitution

Artikelbild

Ben Cooley

– genomföra och tillämpa Europarådets konvention om bekämpande av människohandel

– introducera effektiva handlingsplaner för att hjälpa offer för människohandel

Artikelbild

Madeleine Sundell

– stärka samarbetet med Europol och öka personal- och ekonomiska resurser för att bekämpa människohandel.

Brottet människohandel infördes i den svenska Brottsbalken år 2002 för att täcka gränsöverskridande människohandelsbrott för sexuella ändamål, och har senare utvidgats till att omfatta andra former av exploatering. Sverige antog en nationell handlingsplan för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål 2008 och svenska myndigheter, inte minst Nationellt metodstödsteam mot prostitution och människohandel (NMT) med länsstyrelsen i Stockholm och specialiserade polisenheter i spetsen, har vidtagit ett antal viktiga åtgärder för att bekämpa dessa brott.

Artikelbild

Mona Strindberg

Samtidigt har landets polismyndigheter inte prioriterat människohandelsbrott de senaste åren på grund av resursbrist. Detta måste förändras.

För att bekämpa prostitution och människohandel behövs också mer information . Vi behöver jämförbar statistik, både om prostitution och människohandel, för att kunna vägleda brottsbekämpning och politik på nationell och internationell nivå. Svenska myndigheter behöver vidta ytterligare nationella åtgärder för att bekämpa människohandelsbrott, inte minst arbetskraftsexploatering genom tvångstiggeri och tvångsbrottslighet.

Förutom lagändringar och straffskärpningar behövs ändringar i rättstillämpningen, främst när det gäller bevisvärderingen. Mål om människohandel faller ofta på orimligt höga beviskrav. Europarådet har kritiserat Sverige för att alltför få anmälda brott om människohandel har lett till fällande domar. Europarådets expertgrupp för bekämpning av människohandel (Greta) uppmanar myndigheterna att identifiera luckor i granskningsförfarandet i syfte att se till att människohandelsbrott för alla typer av exploatering effektivt utreds och åtalas, och att adekvata påföljder utdöms.

Europarådets expertgrupp uppmanar också de svenska myndigheterna att särskilt ta itu med problemet med ensamkommande barn genom att tillhandahålla lämpliga och säkra boenden och adekvat utbildade handledare eller fosterföräldrar, och att sörja för snabb identifiering av offer för människohandel bland dessa barn.

Fler aktörer från det civila samhället behöver också engageras. Alla goda krafter måste förenas för att kunna bekämpa dessa brott.

Ruth Nordström, ordförande Scandinavian Human Rights Lawyers

José Mendes Bota, Europarådets rapportör för våld mot kvinnor till och med nov 2014. Rapportör till Europarådets rapport ”Prostitution, människohandel och ­modernt slaveri i Europa”

Mona Strindberg, ordförande Uppsalas FN-förening

Ben Cooley, CEO och Co-Founder Hope for Justice

Madeleine Sundell, National Chair Anti Human Trafficking Task Force, Salvation Army/ Frälsningsarmén