Till våren anordnar Palmeakademien för andra gången en utbildning för ”fackliga mellan 22 och 30 år” med syfte att ge fördjupade kunskaper om mänskliga rättigheter och gemensam säkerhet. Efter två helgseminarier på Bommersvik och en seminariedag i Stockholm väntar, enligt Socialdemokraternas hemsida, en studieresa till Genève. Bakom utbildningen står Olof Palmes minnesfond, Socialdemokraterna, LO, SSU, ABF och Campus Bommersvik.

Utbildningar som denna fyller en viktig funktion för att bilda unga politiker – oavsett politisk färg, och detta är sannolikt en utmärkt plantskola för unga socialdemokrater med internationella ambitioner. Palmeakademien är ett initiativ att bejubla.

Det finns dock en störande punkt. Utbildningens sjunde medarrangör är Uppsala universitet och kursen ger 7,5 högskolepoäng. Enligt Carina Persson på Campus Bommersvik, kontaktperson för utbildningen, är detta ingenting konstigt: Palmeakademien är en vanlig uppdragsutbildning som de socialdemokratiska organisationerna köper av universitetet.

Syftet med uppdragsutbildningar, alltså akademiska utbildningar som skräddarsys för och köps av företag, myndigheter och organisationer är i första hand att arbetsgivare skall kunna erbjuda kvalificerad fortbildning för sin personal. Det är, som Persson säger, ingenting konstigt med att ett fackförbund eller politiskt parti köper en sådan utbildning förutsatt att man gör det i egenskap av arbetsgivare.

Men Palmeakademien är ingen fortbildning för partiets personal eller ens förtroendevalda. Ansökningsförfarandet är öppet för allmänheten. Den som vill gå kursen uppmanas skriva ett personligt brev som sedan bedöms av förbundssekreteraren i SSU, Socialdemokraternas partisekreterare och LO:s andre vice ordförande. Carina Persson påstår att det inte finns något ”politiskt kriterium”.

Detlef Clöwe, chef för Uppsala universitets uppdragsutbildningsenhet, bekräftar att Palmeakademiens antagning tycks stå i strid med Högskoleförordningen.

Denna beskriver vem som får erbjudas plats på en uppdragsutbildning: ”uppdraget ska avse personalutbildning som är ägnad att få betydelse för deltagarnas arbete åt uppdragsgivaren.”Ansvaret ligger dock inte hos Clöwe och hans enhet. Varje institution har frihet att teckna egna avtal om uppdragsutbildning, och Palmeakademien drivs av Ekonomisk-historiska institutionen. Det är alltså inte fråga om någon ”vanlig” uppdragsutbildning, som Carina Persson hävdar, utan Palmeakademien bryter tvärtom tydligt mot regelverket.

En annan tveksam punkt, som kanske inte är regelvidrig men som likväl väcker moraliska frågor, handlar om utbildningens innehåll. Institutionen ansvarar för att säkra utbildningens akademiska höjd och examinera studenterna. Det finns ingen anledning att tvivla på att Ove Bring, professor i folkrätt, och de andra föreläsarna är kapabla att genomföra det uppdraget oberoende av beställarens politiska färg.

Men parallellt med den akademiska utbildningen löper en politisk, och den avslutande studieresan sker helt utan inblandning från universitetet, vilket inte framgår av kursinformationen.

Framför allt ekonomisk-historiska institutionen vid Uppsala universitet och dess prefekt, Mats Larsson, är många svar skyldiga. Är man medvetet överseende med att den utbildning man säljer är ogenerat genompolitiserad? Och varför har man ingått ett kontrakt som så tydligt strider mot Högskoleförordningen?

Alla initiativ som bidrar till en rikare idédebatt behövs, inte minst inom utrikespolitiken. Det behövs fler insatser för att drilla våra unga politiker, såväl till vänster som till höger. Just därför är det särskilt beklagligt – och besynnerligt – att man väljer att grumla insatsen med oegentligheter.

Sammanblandningar av politisk och akademisk utbildning som Palmeakademin bidrar till en politisering av våra universitet. Man kan fråga sig om detta agerande ligger i linje med Socialdemokraternas syn på universitetens oberoende?

Henrik Sundbom
chefredaktör Frivärld Magasin
UNT 29/11 2012