Förändringar på arbetsmarknaden till följd av automatisering och robotisering leder till nya behov av kompetensutveckling under ett arbetsliv. Arbetsgivaren har ett stort ansvar för personalens kompetensutveckling, men det behövs också bättre möjligheter för individen att själv finansiera den.

Saco föreslår en modernisering av a-kassan och studiemedelssystemet.

Under 1980-och 1990-talen förändrades samhället till följd av den ökade integrationen av länders ekonomier, minskade transportkostnader och datoriseringen av kontoren. Många jobb försvann och för dem som inte fick jobb fanns det goda möjligheter att stärka kompetensen genom att regeringen byggde ut vuxenutbildningen och högskolan. Under 2000-talet har samhället blivit än mer kunskapsintensivt. Normen i samhället är numera minst gymnasieutbildning och ett grundläggande krav för de flesta jobb.

Ny teknik förändrar. Digitaliseringen av jobben har gjort att många arbetsuppgifter kan utföras var som helst i världen, och den har också gett upphov till nya anställningsformer där det är svårt att fastställa om en person är anställd eller egenföretagare. Till skillnad mot 1990-talet påverkas även yrken för högskoleutbildade.

Tekniken kommer förändra många akademiska yrken; vissa arbetsuppgifter kommer försvinna, andra kan komma till.

Det är ofta möjligt att utvecklas med tekniken. Arbetsgivare lär upp anställda för nya jobb och positioner i verksamheten, det är deras ansvar. Företag måste investera i personal för att utveckla verksamheten och hävda sig på en konkurrensutsatt marknad. En bra arbetsgivare vet att personalen utvecklar verksamheten och är därför generös med studieledighet. Har man arbete går det också att kontinuerligt uppgradera sin kompetens genom byte av arbetsuppgifter, jobb och arbetsgivare.

Det finns inte några formella hinder för anställda att delta i utbildning. Hindren är i stället arbetstagarens behov och intresse, arbetsgivarens efterfrågan på kompetens och inställning till studier, samt möjligheterna att finansiera utbildningen. Ett begränsat utbud av utbildningar kan vara ett annat hinder. De privatekonomiska incitamenten och utbudet är något som samhället kan påverka.

Ingen känner till de framtida utbildningsbehoven med säkerhet. Därför ska förändringar genomföras successivt.

Framförallt är det viktigt att inte bygga helt nya system för kompetensutveckling. Sverige har väl utvecklade system för att hantera strukturella omvandlingar. Det är dessa som ska förändras med samhällsutvecklingen.

Utbudet av kurser behöver breddas, i både yrkeshögskolan och högskolan. Yrkeshögskolan måste kunna erbjuda korta utbildningar till personer med tidigare yrkeserfarenhet och utbildningserfarenhet. Högskolan behöver erbjuda fler kurser på distans och kvällstid. Yrkesutbildningar för vuxna är också viktiga för den framtida kompetensförsörjningen.

För den privatekonomiska finansieringen finns det åtminstone två möjliga spår.

1. Det ena är att förändra studiemedelssystemet. Det kan göras mer generöst för äldre som vill byta karriärbana senare i livet, genom exempelvis höjda bidrag och möjligheten att skriva av skulderna.

2. Det andra spåret är att modernisera arbetslöshetsförsäkringen på ett sådant sätt att det efter en period i arbetslöshet blir möjligt att studera med a-kassan. En moderniserad a-kassa kan stärka samhället. Ersättningen är viktig inte bara för individen utan även för samhället. Att den bidrar till konsumtion är en komponent, men en god ersättning kan även bidra till stabilitet i samhället och större acceptans för ekonomiska politiska beslut som temporärt medför ökad arbetslöshet.

För mycket tyder på att globalisering och teknisk utveckling sätter tryck på många delar av den svenska modellen.

En del personer riskerar hamna utanför, det finns en risk för ökade klyftor. En god arbetslöshetsförsäkring med hög täckningsgrad är en förutsättning för att samhället ska kunna möta de framtida utmaningarna. Det är ytterligare skäl till en modernisering av a-kassan.

Den privatekonomiska finansieringen för studiefinansiering över yrkeslivet behöver en rimlig lösning och det finns flera utmaningar med att förändra existerande system.

Den lösning som häromdagen presenterades av ”Utredningen för hållbart arbetsliv över tid” är tyvärr ingen bra utgångspunkt eftersom den lägger ansvaret på individen.

Därför är det viktigt att det snarast tillsätts en utredning som ger förslag på en privatekonomisk studiefinansiering över hela yrkeslivet inom ramen för existerande system.

Parterna kan under tiden bidra genom att börja diskutera möjligheterna att bredda och utveckla omställningsavtalen till kompetensutveckling. På så vis tar både regering och parter ett delat ansvar för den framtida kompetensutvecklingen. En lösning helt i linje med den svenska modellen och som historiskt sett har visat sig mycket framgångsrik.

Göran Arrius, ordförande Saco